Som ett led i bearbetningen över att Eurovision Song Contest 2020 blev inställt bestämde jag mig för att sakta men säkert gå igenom mina favoriter i historien, land för land. Sjunde delen tillägnar jag ett land som är ett av de färskare i sammanhanget: Australien.
Australien debuterade så sent som 2015 i Wien, efter att en stor skara fans där under hade utvecklat en nattlig Eurovision-kult. Det var från början sagt att det skulle bli en engångsföreteelse till Eurovisions 60-årsjubiléum, men åtta år senare är de fortfarande med. Det är uppenbart att någon gillar Australien. Kom dock ihåg att Eurovision aldrig har varit en geografisk tävling, utan handlat om gemenskap, oavsett om landet ligger i Asien (Azerbaijan, Israel), Afrika (Marocko) eller på andra sidan jorden.
Framgångarna är oavsett otvetydiga, åtminstone om du frågar jurygrupperna. Av sex faktiska tävlingsstarter hittills har Australien landat på topp-tio fyra gånger. Som bäst tvåa i Globen 2016. Ett imponerande facit. Landets bidrag har kännetecknats av slagkraftig pop av typiskt europeiskt snitt och jag är inte alltför imponerad av det jag återupplever.
- 2016 Dami Im – Sound of Silence, 2 – 511 (placering – poäng)
Dami Im sjöng om ensamhet och kärlek via Facetime, långt innan det var coolt. I ett ganska trist nummer sitter hon i två minuter på en glittrande kub. Sångrösten är det däremot inget fel på och hon fångade verkligen juryns gillande. Där vann hon överlägset, medan tittarnas mottagande blev något svalare (fyra). Totalt sett fick hon se sig slagen av Jamalas mer pretentiösa “1944”.
- 2023 Voyager – Promise, ?
Dra inte alltför stora växlar på att Voyager kommer tvåa här. Konkurrensen är inte mördande. För första gången satsar Australien på rock. Det kommer till och med ett litet, litet growl mitt i låten. Och ett minimalt gitarrsolo. Men refrängen är torr.
- 2018 Jessica Mauboy – We Got Love, 20 – 99
Jessica är Australiens Anna Bergendahl; plumpen i protokollet som bryter en imponerande svit. I Jessicas fall genom att vara det första australiska bidraget som missat topp-tio. Det är inte alls oförtjänt för den här Charlotte Perrelli-imitationen med mycket glitter, stela rörelser och en halvtråkig popschlager. Inte ens jurygruppernas tolfteplats kunde rädda Jessica eftersom tittarna placerade henne obönhörligen sist i finalen. Här får hon ändå viss upprättelse, retroaktivt.
- 2017 Isaiah Firebrace – Don’t Come Easy, 9 – 173
Endast 17 år gammal försökte Isaiah fånga hjärtan med sin sorgsna blick. Inte mitt dock. Jag kommer ärligt talat inte ihåg varken honom eller den här standardiserade soulballaden. Det gör nog inte de flesta av tittarna i Europa heller. Han fick nämligen bara 2 poäng av telefonrösterna. Juryn däremot, lyfte honom till skyarna med 171 poäng. Att han ändå får ta tredjeplatsen här beror mest på den mördande bristen på konkurrens…
- 2015 Guy Sebastian – Tonight Again, 5 – 196
Det blev succé direkt för Australien och Guy Sebastian, men den här partyvänliga r’n’b-dängan är mest klistrig och kletig och Guys insmickrande leende är bredare än hans hatt. Juryn fastnade dock och flyttade upp honom något pinnhål. Det var början på en lång kärlekssaga mellan jurygrupperna och Australien.
- 2021 Montaigne – Technicolour, semifinal: 14 – 28
När Montaigne fick en ny chans 2021 hade hon tonat ner sin scenklädsel och sitt rörelsemönster. Dock inte sin röst. Det känns som om hon konstant ligger för högt, vilket gör låten skrikig och lite jobbig att lyssna på. Ändå betydligt bättre än “Don’t Break Me”, och har något som fastnar motvilligt. Australiens första och hittills enda finalmiss.
- 2022 Sheldon Riley – Not the Same, 15 – 125
Ännu en man med smärta. Ingenting konstigt med det, bara väldigt tråkigt och färglöst i det här sammanhanget och i konkurrens med många likalydande bidrag 2022. Den inledningsvis maskerade Sheldon Riley har en stark röst, som högljutt klagar över att inte passa in. Ett ämne som alltid fungerar i Eurovision.
- 2020 Montaigne – Don’t Break Me, inställt
Det var kanske lika bra att Montaigne aldrig fick tävla med “Don’t Break Me”. Hon hade skrämt slag på alla barn med sin clownklädsel och besatta dans. Låten är en popbagatell, dock med ett starkt budskap.
- 2019 Kate Miller-Heidke – Zero Gravity, 9 – 284
Kate svävade på en pinne ovanför Jorden utklädd till Frihetsgudinnan när hon framförde någon sorts helstörig halvopera. Här var för en gångs skull tittarna (7:a) och juryn (6:a) relativt överens om topp-tio-placeringen, även om juryn återigen spädde på lite extra poäng för säkerhets skull.