Jag lyckades pricka in vinnaren i Eurovision Song Contest, igen. Nu undrar ni förstås alla hur det går till?
Det tråkiga svaret är att det inte finns några hemliga knep. Det du behöver göra är ett hårt och noggrant förarbete, för att sedan fukta fingret, sträcka upp det i luften och känna vart vindarna blåser. Och slutligen koppla bort alla dina egna känslor inför detta. Det låter enkelt, men det finns några steg till som är bra att ha i åtanke. Här kommer den, “tippa rätt i Eurovision”-skolan!
- Gör ditt jobb grundligt. Lyssna igenom alla bidrag ordentligt, i god tid innan tävlingen. Ett bra riktmärke är att börja direkt efter finalen i Melodifestivalen. Även de bidrag du till en början inte gillar eller förstår måste du ge chans på chans. I synnerhet dem det snackas om och som ligger högt på oddslistorna. Kolla inte bara officiella videor. De är inte sällan väl tillrättalagda och ibland är det i själva verket videon du faller för och inte låten. Lyssna på låten utan att titta. Hänger allt på framträdandet?
- När du har hittat en handfull favoriter, börja inte nöta mer på dessa. Det är (tyvärr) oftast dessa som folk tröttnar fortast på. Gå vidare och jobba på de låtarna du (ännu) inte förstått dig på. Har du inte minst hälften av låtarna på din spellista efter Eurovision har du inte gjort ditt jobb (eller har du extremt inskränkt smak)! När du börjar känna att “den här var kanske inte så tokig ändå” om San Marino, då börjar vi närma oss (detta gäller oavsett år).
- När du tror att du har koll, grotta ner dig en dimension till! Kan artisten sjunga live, eller är det bara studioversioner och playback du hör? Leta klipp på riktiga liveframträdanden och akustiska versioner! En sur ton fungerar ALDRIG i Eurovision (längre), det är tävlingen för bra för idag.
- Ha stenkoll på oddsen. De säger inte hela sanningen, men de är sällan helt ute och cyklar. De låtar som människor satsar sina pengar på är också dem det snackas om och som till slut kommer att tävla om segern. En utmärkt och ständigt uppdaterad sammanställning av aktuella odds hittar du på eurovisionworld.com. Det kan kännas som fusk, men det är nödvändigt för att ha koll på trenderna. När du ändå är på den sidan, passa på att se hur det går i fansens omröstning och notera hur den skiljer sig mot oddsen.
- Den som inte är med i snacket är chanslös. Så är det idag. Du måste bygga upp en framgång kring ditt bidrag innan tävlingen. Ingen slår alla med häpnad på finalkvällen. Som vinnare måste du vara den som det snackas om i sociala medier, i gammelmedia, i fanforum och den som folk satsar pengar på. MEN! Det gäller också att inte peaka för tidigt, som Malta i år och Italien 2017. Då hinner folk tröttna och hitta en annan favorit. Du kan till och med få en antikampanj emot dig, från dem som inte är lika övertygade. Det gäller att toppa formen och snacket till finalveckan. Det gjorde Italien i år.
- Tänk på att några länder, mest noterbart Frankrike, Italien och Sverige (ibland även Storbritannien) väldigt ofta överskattas i odds och förhandssnack, medan framförallt östländerna underskattas. Detta var dock ännu mer påtagligt på den tiden då vi inte hade en jury som till hälften “ställer tillrätta” det som de oberäkneliga folken i öst (som inte begriper sig på det här med klass och smak [ja, jag är ironisk nu]) ställer till med.
- Häng på Youtube när repetitionerna börjar. Vad du än har sett och hört tidigare så kan det ställas helt på ända när artisterna slutligen står på den riktiga scenen, i sina riktiga scenkläder (i de flesta fall) och gör sitt riktiga nummer. Där, om inte förr, avslöjas de som inte håller måttet.
- Missa för allt i världen inte semifinalerna. Notera publikens reaktioner och analysera insatserna och resultaten grundligt (även om du bara får veta vilka tio som går vidare, inte i vilken ordning eller med vilken poäng).
- Ha koll på trenderna! Vad funkade i tävlingen förra året? Vad funkade för tio år sedan i världen utanför (Eurovision har en tendens att ligga ungefär så långt efter)? Tänk på att alla trender går i vågor. Det var 15 långa år sedan Lordi vann. Det var dags för något rockigt igen. Av de senaste fyra vinnarna har vi sett tre ganska pretentiösa bidrag: Ukraina 2016, Portugal 2017 och Nederländerna 2019. Det talar EMOT att något liknande (exempelvis Schweiz eller Frankrike) skulle göra om den bedriften i år. Undantaget, Israels Netta 2018, var väldigt lik Maltas Destiny i stil, budskap och koncept. Det talade EMOT henne. Att skamlöst planka en tidigare vinnare har inte fungerat sedan Elena Paparizou 2005 gjorde en mellanmjölksvariant på Turkiets (Sertab 2003) och och Ukrainas (Ruslana 2004) etnodunk, typ.
- Det gäller inte bara att ha koll på de musikaliska trenderna, utan även trenderna i framförandet. Ska det vara fullt blås med ljus, eld, rök, färger, dansare, rekvisita, scenutstyrsel och tokiga spex eller ska det vara minimalistiskt med en snubbe vid piano? Det här går också i vågor. När vi nått en gräns slår pendeln tillbaka. Det kan gå överraskande snabbt!
- Ha koll på storysarna bakom bidragen. Är det någon som syns extra mycket och som det är lätt att känna sympati för, eller blir man bara trött på dem som syns mest och vill anti-rösta? Tix hade till exempel en fin story som mobbad för sin Tourettes, men den dök upp lite för ofta till slut, liksom Destinys kaxiga kometkarriär. Då vill man ha något som låter röjet tala på scenen i stället. När någon droppar Italien i fikarummet, då ska du inte tyst tänka (eller högt säga) “vem var det nu igen?”, du ska vara den som vet vad sångaren äter till frukost. Du ska vara den som vet att Natalia Gordienko minsann var den där tjejen som skuttade runt i bikini i Moldaviens bidrag “Loca” 2005 (och dessutom tänka att det var synd att den var så sorgligt underskattad).
- Finns det ett mer eller mindre explicit budskap i bidraget, som kan dra röster? Handlar låten om artistens sexuella läggning och kampen den inneburit? Kanske är hon rent av en skäggig dam i klänning? Sjunger hon plågat om hur hennes folk blev utsatt för etnisk rensning? Eller är det en låt om hur coola tjejer dissar slemmiga killar? Eller är det mer en konstnärlig kamp för att återinföra det pretentiösa allvaret i musiken? Ett Eurovision-bidrag får enligt reglerna inte vara politiskt. Men politik spelar ALLTID roll. Har ditt land precis invaderat ett annat deltagarland kan du kanske inte räkna med goodwill-röster, oavsett om ditt eget budskap är fred och frihet åt alla.
- Tippa ALDRIG med hjärtat. Det är gulligt att du fastnar för en egen låt, men det säger absolut ingenting om hur den uppfattas av resten av världen. Kolla upp vilka låtar som har en chans att vinna och utgå från det när du bygger ditt tips. Frestelsen kan bli för svår ibland, men slår obönhörligen tillbaka på dig. Detta gäller förstås i synnerhet förstaplatsen, men går att tillämpa även längre ned i listan. Jag lyfte upp Bulgarien och Azerbaijan på topp tio, trots att mycket talade emot rimligheten i det, bara för att jag själv tyckte att de var fantastiska. Samtidigt petade jag ner Island och Ukraina några pinnhål på rent önsketänkande för att jag inte gillade dem personligen. Ett tips får aldrig vara påverkat av känslor!
- Dubbelkolla gärna med andra Eurovision-kunniga vad de ser och hör. Tvivla inte på dig själv, men väg in vad andra tycker och tror. Ignorera däremot vad Charlotte Perrelli och Nanne Grönvall sitter och vräker ur sig i något “inför”-program som går ut på att Christer Björkman ska få sitta och mysa i tv, snarare än seriös analys av bidragen.
- Väg in vad som funkar hos folket och vad som kommer att lyftas eller sänkas av jurygrupperna. Jurygrupperna röstar pretentiöst och trendkänsligt (Schweiz), medan folket går mer på känsla och köttar på (Italien). Ibland sammanfaller dessa, men inte alltid. Då gäller det att likt Duncan Laurence 2019 vara den som smyger i bakvattnet och ligger lite halvbra till hos båda (tvåa i telefonröster och trea i juryröster). Juryns etta (Nordmakedonien) kom då först på sjundeplats och tvåa (Sverige och John Lundvik) på femteplats. Samtidig kom folkets överlägsna etta (Keiino från Norge) däremellan på sjätteplats. Här måste den skickliga tipparen kunna navigera rätt!
- I slutändan måste du förstås gå på känsla i vissa fall. Jag trodde till exempel att folk skulle tycka att Dima Bilans skridskoåkare, överdrivna frasering och matadorfläkande av sin bara bringa skulle vara för mycket för folket 2008, trots att han hade den bästa låten. Det var det inte. Jag trodde också att folk skulle ha hunnit tröttna på “Toy”, som varit storfavorit så länge innan finalen 2018 och plötsligt börjat tappa i odds, men jag hade fel då. Den nedåtgående trenden var inte tillräckligt stark. I år hade jag rätt i samma läge för Malta (även om tappet var större än väntat). Sådant går inte helt och hållet att förutse, där måste magkänslan komma in. Fortfarande inte att förväxla med vem du själv hejar på, förstås.
Lycka till 2022!
(Om någon undrar har jag tippat rätt segrare 1984, 1988, 1990, 1991, 1995, 1997, 2002, 2003, 2004, 2007, 2009, 2010, 2012, 2013, 2015, 2017, 2019 och 2021. För att då inte tala om alla år jag hade tippat rätt om jag hade följt mina egna kloka råd!)