Genom historien har världen skakats av otaliga extrema ideologier, vare sig de sprungit ur eller propagerat för vänster, höger, kristendom eller islam. Med facit i hand kan de flesta av oss vara överens om vilka strömningar som inte har varit så lyckade. Men det har visat sig vara desto svårare att identifiera ett snett spår när det håller på att byggas, nästan oavsett hur mycket det ekar av historiska stöveltramp. Därför har historien gång på gång upprepat sig, till mångas förvåning. Aningslösheten har alltid varit människans värsta fiende. Tron på att det är något annorlunda den här gången…

Inte ens Sverigedemokraternas egna historia är nog för att ge deras väljare upplysning om vilken väg de trampar allt mer taktfast på. Det var då. Nu är det annorlunda. Nu behövs SD, säger man. ”Lite nationalism har ingen dött av.”

Det poleras frenetiskt på den allra yttersta ytan. Det paketeras om och propageras. Normaliseras och rycks fram positioner. Ändras etiketter. Ändå finns alla tecken kvar, öppet. För den som orkar bry sig. Historiens vingslag går inte att värja sig emot. Inte heller den ruttna frukten som aldrig faller långt från trädet.

Det räcker att du går till SD:s eget propagandaorgan Samtiden (styrt av järnrörsmannen och Ungernflyktingen Erik Almqvist) för att få det serverat i klartext. Nasrin Sjögren lyckas få med allt i en enda krönika. Att hon gör det lite från sidan, från sitt “mellanförskap” som invandrare, förändrar inte budskapet nämnvärt:

• Det finns ett ”vi” och ett ”dom”.
• ”Vi” har levt här i generation efter generation och byggt upp landet genom blod, svett och tårar. Det här är ”vårt” hem och plats på jorden.
• Nu lever vi i en förändring som hotar ”oss” som folk.
• ”Dom” hotar ”oss” utifrån.
• ”Dom” hotar ”oss” inifrån.
• ”Dom” är understödda av ryggradslösa förrädare bland våra egna.
• ”Dom” hotar ”vår” kultur, ”vårt” stolta arv, ”vår” historia. ”Vi” offras.
• ”Våra” resurser är begränsade – och de går till fel saker. Andra. ”Dom”.
• ”Dom” tar det som är ”vårt”. ”Dom” har ingen rätt.
• ”Dom” tar det från ”våra” fattiga och svaga.
• ”Dom” är utan moral, de onda och sluga, som står för förtryck, hot och död. Högmodiga och svarthjärtade. ”Dom” tigger, smugglar och ljuger.
• ”Vi” är de goda och kärleksfulla, generösa och tålmodiga, som står för fred, frihet och välstånd. ”Vi” borde vara stolta och rakryggade.
• Alla som inte inser att detta är sanningen är antingen förrädare eller manipulerade och vilseledda.
• Alla är ”vi” egentligen överens, upplever samma sak, men många av ”oss” hålls tillbaka, är hindrade, kuvade, tystade, utnyttjade och självföraktande. ”Vi” vågar inte protestera.
• ”Vår” yttrandefrihet är begränsad. ”Dom” skyddas av lagen – men inte ”vi”.
• Det finns en åsiktskorridor, som gör att ”vi” inte vågar säga ”sanningen”.
• Alla som säger ”sanningen” blir svartmålade och svartlistade.
• Det finns en lösning. En enkel lösning. En historiskt förtalad lösning.
• Lösningen är att ”vi” enas, sluter leden, stärker banden i en inre gemenskap och utesluter ”dom” som inte passar in.
• För detta krävs att ”vi” tar tillbaka makten.
• ”Vi” har en moralisk rätt.
• Det är dags att vakna. Agera. Göra uppror.

Visst har vi hört det förut. Jag blir rädd. Inte för att de här åsikterna finns i begränsade kretsar, det har de alltid gjort. Utan för att de fungerar. Igen och igen och igen. De delas, gillas, hyllas och applåderas, av allt större och bredare massor. “Precis det man själv tänkt och som alla andra tänker, men inte våga säga”, tjoar man. På grund av sådana som mig, som reagerar. Som inte håller med. Överlöpare, konspiratörer och förtryckare eller vilseledda, godtrogna och manipulerade? Vi som inte passar in i den önskade nygamla världen. Fortfarande över 80 procent av befolkningen förvisso, men stadigt minskande…

Visst är det dags att vakna och agera! Men inte genom att skapa ett “vi” och ett “dom”, utan genom att fortsätta att envist stå upp för medmänsklighet i vardagen, samarbete över gränser och en inkluderande världsgemenskap. Där SD står för förbud, skuldbeläggande, inskränkande, konfronterande, stängande, uppdelande, isolerande och uteslutande, under aldrig så “kärleksfulla”, “kristna” och “rasismhatande” flaggor, måste motmedlet fortfarande vara öppenhet, tolerans, förståelse, tilltro och en ömsesidig gemenskap. Politiskt korrekt, om du vill.

Dessa grundläggande demokratiska värden får aldrig bli skällsord eller symboler för naivitet eller passivitet. Det är i högsta grad den realistiska, tydliga och klarsynta vägen framåt. Det handlar inte om att blunda för de utmaningar vi faktiskt ser i samhället, utan att ha tålamod nog att lösa dem tillsammans, utan att utse syndabockar, skapa motsättningar och klyftor mellan utsatta grupper. Det är mycket vi inte har lyckats med de senaste åren i Sverige, i EU och i världen. Det är delvis för att det inte finns några enkla lösningar. Om någon kittlar ditt öra med en enkel lösning ÄR det för bra för att vara sant.