Det kluriga med Eurovision är att trots månader av promotion, där artisterna reser runt och framför sina låtar och gör intervjuer, trots påkostade musikvideor och klockrena studioversioner är det slutligen på scenen i arenan det avgörs. Det är där den falsksjungande avslöjas och avfärdas utan pardon. Det är där det går att lyfta en i grunden “hyfsad” låt till ren magi med ett sprakande nummer.

Gagarina veckans raket

Det senare gjorde Rysslands Polina Gagarina. På tre minuter gick hon från relativt anonym tio-i-topp-kandidat till segerkandidat på allas läppar. I sin änglaskrud sjöng hon om fred på jorden så att till och med jag blev tårögd. Från den här semifinalen tar hon med sig Estland och omåttligt publikpopulära Serbien till tio-i-topp. De övriga sju får dessvärre finna sig i att bli utfyllnad i finalen. Inklusive Georgiens krigarprinsessa Nina Sublatti, som egentligen stod för en ännu större bragd än Gagarina, när hon drog sin hopplösa låt till final med ett enormt taggat nummer.

Resultatet var annars ganska odramatiskt. Skönt att slippa det danska juniordansbandet i final. Synd att finnarnas oslagbara spelglädje inte räckte till. Låten i sig var förstås inte mycket att luta sig emot. Synd på nederländska Trijntjes klämmiga “Walk Alone”, trots att hon i alla sina klädbyten landade i en obegriplig ballongsparkdräkt (jo, Eurovision handlar också trots allt lite om ytan). Och synd på Moldaviens busiga energiknippe. Trist också att tre sega ballader fick platserna i stället: Armenien, Grekland och Albanien. Men inget av detta förändrar på något sätt utgången i finalen.

Eurovision tillbaka i civilisationen

Slutligen är det skönt med ett Eurovision-arrangemang som äger rum i en stadskärna, i en riktig arena, med riktiga förbindelser och riktig logistik anpassad efter antalet besökare. Vi lägger därmed fjolårets danska halvfiasko – i en betongsugga långt ute i hamnen, bortom all normal kontakt med staden och med enorma köer – bakom oss och konstaterar en gång för alla vad som krävs. Fortfarande är dock Malmöarrangemanget helt överlägset av de tre senaste. Eurovision Village i Wien lämnade en del att önska. Det hade gått att göra mer än en scen, ett par matstånd och turistinformation. Arrangemanget i Stadthalle var dock prickfritt och scenen magnifik.

Mina betyg på samtliga 40 bidrag.