I tisdags på plats i Wiener Stadthalle, igår hemma i soffan med iPad och hörlurar. Världarna har knappast varit mer skilda…

Jag säger det igen: Oj, vad ruskigt mycket bättre den andra semifinalen var! Norge, Sverige, Montenegro, Slovenien, Israel och förstås (*snark*) Azerbaijan slåss alla om en plats på topp-tio i finalen.

Mina personliga favoriter Tjeckien och Schweiz imponerade stort, men åkte ändå ut så det visslade om det. Det slog gnistor om det tjeckiska paret och Melanie René som haft det kämpigt under repetitionerna satte plötsligt allt på plats – men utan belöning. Irländska Molly blev också orättvist avhyst. Tyvärr på bekostnad av att riktigt mediokra bidrag från Lettland och Litauen gick vidare (varför går alla baltländerna alltid till final – ett av Eurovisions stora mysterier). 

Norge är ett annat mysterium. Låten är fantastisk. Debrah och Mörland är fantastiska. Men…
(Arrangören): Vi har en fantastisk scen. Ni kan få den att se ut som vad som helst i vilken färgkombination som helst och hur levande som helst. De andra länderna har beställt träd, städer, berg, floder, blomsterängar och flygande streckgubbar. Hur vill ni ha ert nummer?
(Norge): Kan ni få den att lysa gult?
(Arrangören): Ja…?
(Norge): Kempegrejt!

Nu ska jag sova på det slutgiltiga finaltipset. Just nu står det mellan Sverige, Ryssland och Spanien. Och Italien. Men helst inte Australien. Och så är förstås Estland, Norge, Montenegro, Israel, Slovenien, Serbien och Azerbaijan med som starka utmanare. Någon favorit faller alltid bort. Och någon helt oväntad tar sig alltid upp på topp-fem (aldrig någon jag gillar, dock). Sverige är alltid lite överskattade. Ja, ni fattar…