Under uppladdningen inför årets Eurovision har jag roat mig med att plocka ut 20 låtar som aldrig tog sig till final (sedan de TV-sända semifinalerna infördes 2004). De flesta var faktiskt inte ens nära. Ändå tycker jag att just de här förtjänar en plats i Eurovision: Revanschen.
Ni som bara tittar på finalen vet inte var ni missar! Många godbitar kommer aldrig så långt, eftersom De Fem “stora” ska beredas varsin ofta musikaliskt oförtjänt plats.
1. Island 2007: Eirikur Haukson – Valentine Lost (plats: 13 – poäng: 77 – poäng som krävdes: 91)
Eirikur har en brokig karriär som kombinerad hårdrocks- och schlagersångare och var det tyngsta offret i Dödens semifinal 2007. Det var sista året med bara en semifinal, där endast 10 av 28 låtar gick vidare. Mer än hälften av finalbidragen redan var direktkvalificerade, antingen via plånboken eller baserat på förra årets resultat. En vacker rockballad som sätter sig direkt och tillhör mina absoluta Eurovision-favoriter totalt sett genom tiderna. Men kanske saknades lite extra glöd i framförandet?
2. Sverige 2010: Anna Bergendahl – This Is My Life (11 – 62 – 67)
Inte ett dugg patriotiskt tycker jag att Sveriges hittills enda finalmiss är en av våra bästa låtar på denna sidan millennieskiftet, ironiskt nog. Det skilde fem poäng för Anna till en finalplats som hon var väl värd, trots att 2010 var ett riktigt tjej-med-ballad-år.
3. Polen 2006: Ich Troje – Follow My Heart (11 – 70 – 76)
En låt vars refräng är omöjlig att få ut huvudet och ett framträdande som har ALLT: rappande snubbe i publiken, sångare med illgrönt hår och gigantiska axelvaddar, sångerska med guldmask och bröllopssläp, Carolafläkt… Kanske är Michal (Den Gröne) lite väl intim med frun Anna, men intet öga är torrt när vi förstår varför.
4. Cypern 2007: Evridiki – Comme ci, comme ca (15 – 65 – 91)
Ännu ett starkt bidrag från 2007. En effektiv och pulserande dancelåt med smäckrefräng. Rutinerade Evridiki sjunger som en gudinna.
5. Island 2005: Selma – If I Had Your Love (16 – 52 – 85)
Selma gick från tvåa 1999 till finalmiss med bred marginal 2005. Ännu en närmast perfekt snickrad dance-/poplåt med refräng som kommer för att stanna. Kanske var framträdandet i tamaste laget?
6. Israel 2014: Mei Finegold – Same Heart (14 – 19 – 52)
Mei slog alla på fingrarna förra året med sin galet djupa och starka röst. Energin i låten och framträdandet är enorm, men det räckte inte längre än till näst sist plats i semifinalen. Skandal!
7. Slovenien 2012: Eva Boto – Verjanem (17 – 31 – 45)
Också Eva kom näst sist i sin semifinal, även om det var ovanligt jämnt poängmässigt. Detta trots att hon sjunger skiten ur den här vackra powerballaden.
8. San Marino 2013: Valentina Monetta – Crisalide (Vola) (11 – 47 – 63)
Möjligen hade folk svårt att ta Valentina på allvar efter den makalöst usla Facebook-låten 2012, men hon kan sjunga också! En riktigt klassisk sydeuropeisk ballad som exploderar i en popfinal. Valentina fick tredje gången gillt retroaktiv utdelning med finalplats 2014, trots en då något sämre låt.
9. Kroatien 2010: Feminnem – Lako Je Sve (13 – 33 – 67)
Jag är svag för den här sortens ballader. Det är inte en Balkanballad som så, men ändå en typisk ballad från Balkan, om ni förstår… Precis som Eva Botos ovan. Trippel benchock räckte inte för Feminnem.
10. Israel 2007: Teapacks – Push the Button (24 – 17 – 91)
En oförglömlig, politisk och energisk punkpoplåt med humor i texten och tryck i framförandet. Men 2007 var som sagt Dödens semifinal och det var inte många som tryckte på knappen för Teapacks.
11. Vitryssland 2011: Anastasia Vinnikova – I Love Belarus (14 – 45 – 54)
Att framföra en hyllningslåt till Europas sista(?) diktatur är kanske inte helt politiskt korrekt. Men vilken låt! Kanske den bästa etnopoplåten sedan Ruslana vann 2004. Lyssna en gång och du älskar glatt Vitryssland resten av dagen…
12. Malta 2007: Olivia Lewis – Vertigo (25 – 15 – 91)
Medelhavsrytmer och vacker, dramatisk pop. Förmodligen Maltas bästa bidrag någonsin. Men så var det tyvärr 2007 och hela 76 poäng från final…
13. Vitryssland 2009: Petr Elfimov – Eyes That Never Lie (13 – 25 – 67)
Gitarren sätter ribban direkt och in kommer… Runars vitryske tvilling i sliskig vit kostym. Den rockiga melodin är helt sagolik, men någon final var det förstås aldrig tal om.
14. Slovakien 2011: Twins – I’m Still Alive (13 – 48 – 54)
Visst, det är oförargligt och sticker kanske inte ut tillräckligt, men de slovakiska tvillingarna ligger fortfarande kvar i spellistan efter fyra år, till skillnad från detta årets azerbajdzjanska vinnarlåt.
15. Finland 2005: Geir Rönning – Why? (18 – 50 – 85)
En bra låt och en bra sångare är inte alltid tillräckligt i Eurovision. Det gäller att ruska om på de korta tre minuter du har till förfogande. Det gör inte Geir (vilket Finland drog lärdom av till nästa år genom att skicka Lordi). Men ger man honom en andra chans sätter det sig.
16. Albanien 2006: Luiz Ejlli – Zjarr e ftothë (14 – 58 – 76)
Klämmig etnopop med dansande gubbar i albanska folkdräkter och säckpipesolo. Det är den här typen av låtar som gör Eurovision alldeles, alldeles underbart.
17. Slovenien 2006: Anžej Dežan – Mr. Nobody (16 – 49 – 76)
Normalt sett avskyr jag den här typen av strandraggarpop, men även jag har mina svaga stunder. Med rätt refräng kan jag svälja vad som helst.
18. Cypern 2008: Evdokia Kadi – Femme Fatale (15 – 36 – 67)
Ännu en kitschig “därför älskar jag Eurovision”-låt. Extremt cypriotiskt, med män som dansar på knä.
19. Slovenien 2009: Quartissimo & Martina Majerle – Love Symphony (16 – 14 – 66)
En nästan instrumental låt, kombinerad av stråkar och dancerytmer. När Martina väl uppenbarar sig på slutet hade väl folk tappat tålamodet. Men den förtjänar ändå att bli ihågkommen.
20. Andorra 2005: Maian van de Wal – La Mirada Interior (23 – 27 – 85)
Förlåt. Jag kan inte förklara detta. Alls. Den har bara levt kvar. Jag antar att jag är ganska ensam i världen om att uppskatta den här typen av kitschig etnopop i Eurovision.