Äntligen ska det bli tävling igen! Här kommer den traditionsenliga genomgången av samtliga 39 bidrag till Eurovision Song Contest i Rotterdam 2021.
Tävlingen i sig har egentligen aldrig varit det viktigaste, utan låtarna, de udda personliga favoriterna, festen, flärden och stämningen. Men visst var det något som saknades gravt förra våren när vi inte kunde kora någon vinnare.
Det är extra synd eftersom 2020 var en av de bättre Eurovision-omgångarna genom tiderna. Har du inte kollat upp de tilltänkta tävlingsbidragen, så gör det! Om jag har räknat rätt har hela 25 av fjolårets artister återvänt i år. De flesta dessvärre med sämre versioner av sina respektive låtar. Men det finns också de som har bytt upp sig.
Lottningen har utfallit så att det är en rejäl slagsida till förmån för semifinal 1. Här är det lätt att hitta 12-13 låtar som borde ha finalchans. I semifinal 2 fick jag först fram 7 och fick sedan börja plocka ur andrasorteringen för att ens få ihop ett tips. Tuff utmaning för Tusse, alltså!
(Som alltid kan justeringar förekomma fram till sändningsstart på tisdag, 21.00.)
Semifinal 1
(I startordning)
- Litauen, The Roop – Discoteque
Föga överraskande är det här en diskodänga. The Roop är en av många återvändande artister från fjolåret. “On Fire” var en bättre låt, men det finns något visst i kombinationen kycklinggula dräkter och ett relativt långsamt, suggestivt beat. Ligger topp-tio på odds- och fanlistor och bör klara finalplatsen galant.
. - Slovenien, Ana Soklič – Amen
“Amen” flög länge under min radar. “Trist ballad”, står det säkert i någon rafsig anteckning. Men efter ett kort repetitionsklipp var den plötsligt låten som satt fast i huvudet. Ana har en unik och väldigt stark röst. Här får hon fullt utlopp för den och, ja, det är ståpäls varje gång. En klart bättre låt än fjolårets “Voda”. Jag hoppas på final, men det ser svårt ut…
. - Ryssland, Manizha – Russian Woman
Vid en första anblick är det lätt att förledas att detta är ett skämt. Min ryska är lite rostig… I själva verket är det ett feministiskt manifest. Manizha blandar rap, rysk/tadjikisk folksång och etnobeat och må påminna stilmässigt om Polens bidrag 2014, Donatan & Cleo (ja, det med de slaviska kvinnorna som, hm… tvättade och bakade) fast budskapet och scenspråket är närmast en rak motsats. Ja… nä, men man vänjer sig, som han sa, Kjell Höglund. Det lutar till slut åt att det faktiskt är briljant. Men finalchansen är högst osäker.
. - Sverige, Tusse – Voices
Det går aldrig att räkna bort Sverige. “Voices” är en klasslåt och Tusse gör den med ackuratess. Men den är samtidigt väldigt mainstream, och här gäller det snarare att sticka ut mest. Versen påminner om Equinox “Bones” från 2018, refrängen som en korsning av toppduon Måns “Heroes” och Polina Gagarinas “A Million Voices” från 2015. Det betyder inte automatiskt en vinstchans i Eurovision, men ganska säkert en finalplats, och topp-tio i finalen, med topp-fem inom räckhåll.
. - Australien, Montaigne – Technicolour
I år har Montaigne tonat ner sin scenklädsel och sitt rörelsemönster. Dock inte sin röst. Studioversionen innehåller ett par briljanta toner, men live känns det som om hon ligger för högt, vilket riskerar att låten blir skrikig och lite jobbig att lyssna på. Betydligt bättre än fjolårets “Don’t Break Me”, oavsett. Får hon till tonerna kan det bli kalas till slut, men borde vara chanslös på final i den här konkurrensen.
. - Nordmakedonien, Vasil – Here I Stand
Här kommer den första av många skäggsnubbar med soulballader. Där står han, Vasil, och sjunger jätteduktigt och kraftigt, till stråkar och körer. Och popcornen börjar ta slut. Livet blev just lite fattigt, helt enkelt. Noll finalmöjlighet.
. - Irland, Lesley Roy – Maps
Irland utmärker sig återigen, på ett negativt sett. Sedan storhetstiden på 90-talet har landets insatser i Eurovision varit minst sagt halvhjärtade. Mestadels har de bestått av lättviktiga poplåtar som “Maps”, som försvinner ut i ett ingenmansland. Versen är faktiskt okej, men refrängen är ett sänke. Lesley Roy är aggressivt flåshurtig. Helt chanslös.
. - Cypern, Elena Tsagrinou – El Diablo
“El Diablo” är låten som sätter sig snabbast av alla 39 bidragen. Till viss del beroende på att den är en nästan helt skamlös kopia på Lady Gaga och i synnerhet “Bad Romance”. Det kommer inte att bli någon vinst för det, då krävs det även lite djup, men final och topp-tio bör det kunna bli med ett eldigt framförande.
. - Norge, Tix – Fallen Angel
Vad har ni gjort Norge? Årets Eurovision-låt är inte ens med i tävlingen, nämligen den norska tvåan Keiino (ja, ni vet trion med jojkaren som blev sexa i Eurovision 2019 med “Spirit in the Sky”) och “Monument”. Tix, ja… Han ser ut som en övervintrad glamrockare korsad med en hip hop-hallick, men låten är en ballad som förvisso är fin, men som inte sticker ut lika mycket som Tix änglavingar. Inte någon given finalbiljett, men trolig.
. - Kroatien, Albina – Tick-Tock
En poplåt i mängden. Klockan tickar på och det händer inte så mycket. Det här har vi hört i Eurovision i princip varje år de senaste tio åren, med små variationer. Förhoppningsvis är den här eran på väg ut nu. Har dock gått överraskande bra i förhandssnacket, så räkna inte bort Albina.
. - Belgien, Hooverphonic – The Wrong Place
Hooverphonic är ännu en av alla artister som hade en bättre låt i samma stuk förra året, då med “Release Me”. Men “The Wrong Place” är inte heller oäven och växer med tiden. Fast, tid är ju just det du inte har i Eurovision… På gränsen till final, men bör klara sig på rätt sida strecket.
. - Israel, Eden Alene – Set Me Free
Det som sticker ut är Edens frisyr och hennes grymt höga toner på slutet. Låten är förvisso bättre än förra årets stökiga “Feker Libi”, men det säger inte så mycket i det här fallet. Det bör inte räcka till final i den här konkurrensen.
. - Rumänien, Roxen – Amnesia
Förra året var Roxens “Alcohol Ýou” en av de mest utstickande låtarna, inte bara för ordvitsen. “Amnesia” har inte samma omedelbara kraft. Inte desto mindre är Roxen en stark karaktär på scenen och kvaliteten finns absolut för att nå final.
. - Azerbaijan, Efendi – Mata Hari
“Mata Hari” är en lite sämre kopia på Efendis “Cleopatra” från 2020. Den var då ett av bidragen som stack ut mest. Allt finns där nu också: en stark kvinnlig historisk karaktär, etnopiporna och den eldiga dansen. Till och med Cleopatra får vara med på ett hörn, för att ingen ska missa parallellen. Allt finns, utom “det”. Men borde ändå ta sig vidare.
. - Ukraina, Go_A – Shum
Jag sågade Go_A förra året, och tänker inte vara mildare den här gången. Korsningen av etno och electro är intressant på pappret, men låter förfärligt. I synnerhet Katerynas gälla och monotona jojksång är plågsam att genomlida. Just därför tror jag att den tar sig vidare. Det är så det funkar i Eurovision.
. - Malta, Destiny – Je Me Casse
Länge en enorm favorit i alla oddslistor och fanomröstningar, även om det börjat jämna ut sig mot slutet – som brukligt är. Jag kan se varför favoritskapet uppstod, om än delvis på grund av avsaknaden av andra riktigt starka vinnarkandidater. Men dels är temat lite för likt Nettas “Toy” från 2018 och dels är den långt ifrån så överlägsen som vi kan förledas att tro. Det kommer att bli jämnt med Frankrike, Italien, Schweiz och kanske, kanske Bulgarien.
.
Till final: Litauen, Sverige, Cypern, Norge, Kroatien, Belgien, Rumänien, Azerbaijan, Ukraina och Malta.
Semifinal 2
(I startordning)
- San Marino, Senhit – Adrenalina
Senhit är en av få återvändare som har fått till en bättre låt än 2020. Där “Freaky” mest var störig är “Adrenalina” en hit. Om det räcker till final här kommer att hänga på håret och energin i framförandet. Noterbart är att rapparen Flo Rida gör ett gästspel.
. - Estland, Uku Suviste – The Lucky One
Uku Suviste är ytterligare en av få återvändande artister som har lyckats få till en bättre låt är 2020. Hans bekymmer är väl att andra killar med soulpopdängor är bättre, däribland vår egen Tusse. Låten är okej, utan att ha det där sista lilla extra som krävs. Kan falla på målsnöret.
. - Tjeckien, Benny Cristo – Omaga
“Omaga” är en otroligt störig låt, som du inte kan få ur skallen. Benny Cristo är ingen bra sångare. Kombinationen är en katastrof. Det kan alltså teoretiskt sett bli final för det här monstret, men logiken och hjärtat säger att den ska vara chanslös.
. - Grekland, Stefania – Last Dance
Stefania hade en stark låt med “Supergirl” förra året, men jag håller nog “Last Dance” ännu högre. Det här är en riktigt snygg poplåt, med 80-talsvibbar (i dess mest positiva bemärkelse) och klassisk Eurovision-refräng. Stefania är också en väldigt säker sångerska, vilket hon har visat i den fantastiska akustiska versionen av låten. Det här är min personliga favorit, även om den får svårt att nå topp-tio.
. - Österrike, Vincent Buen – Amen
Kille med soulballad är standarden i år. Österrike sticker inte ut i den mängden och än mindre i den totala. Vincent Buen sjunger mer med passion än styrka. Det finns en liten chans till final ändå, men jag hoppas inte det.
. - Polen, Rafał – The Ride
De har hottat upp tempot på låten och lagt till lite gnistor, även bokstavligt, sedan den nationella tävlingen, men det här är ytterligare ett bidrag som känns daterat till cirka 90-talet. Rafał har utstrålning som en dörrvakt, men refrängen är faktiskt helt okej. Kan utmana om en finalplats med lite flyt.
. - Moldavien, Natalia Gordienko – Sugar
Den sötsliskigt ekivoka videon tog först allt fokus från låten, som faktiskt är rätt häftig. Beatet påminner lite om Svetlana Lobodas “Be My Valentine” (Ukraina) från 2009. Med ett mer avskalat scennummer har den all chans att skrälla. Jag hoppas och tror att det blir final för Natalia.
. - Island, Daði og Gagnamagnið – 10 Years
Daðis “Think About Things” flöt upp som en rejäl utmanare förra året, innan tävlingen avbröts. Men uppföljaren “10 Years” har inte samma aura, även om framförandet fortfarande är speciellt och pyjamasmysigt. Finalplatsen bör vara säkrad, men sedan tror jag att den är överreklamerad i oddslistorna och missar topp-tio.
. - Serbien, Hurricane – Loco Loco
Det här osar väldigt mycket 00-tal i Eurovision-sammanhang, och mer 90-tal i världen utanför. Det ska säljas med sex och låten är sekundär. Det kan bero på att låten verkligen är andrasortering. Dock kan tjejerna faktiskt sjunga, vilket ju inte var särskilt viktigt på 90-talet. Har seglat upp mot slutet och bör gå vidare.
. - Georgien, Tornike Kipiani – You
“You” är en av oändligt många trista ballader med duktiga sångare som svävar förbi som deppiga små moln, om du inte väljer att helt enkelt ta en kisspaus. Helt utan någon som helst finalchans.
. - Albanien, Anxhela Peristeri – Karma
Hur den här har hamnat absolut sist på oddslistorna (dock på väg uppåt sista veckan!) är ett klassiskt Eurovision-mysterium. Anxhela kan sjunga, låten är en vacker ballad, albanska är ett vackert språk och etnoinslagen är en utsökt krydda. Inte riktigt “Shaj”-klass (förra årets albanska bidrag), men nära inpå. Jag hoppas in i det sista att det kan bli final, men det ser mörkt ut.
. - Portugal, The Black Mamba – Love Is on My Side
“Love Is on My Side” är en smäktande soulballad och Pedro Tatanka har en säregen röst. Det är typiskt sådan här pretentiös skit som juryn brukar släpa med till final. Min klocka HAR stannat, bergis!
. - Bulgarien, Victoria – Growing Up Is Getting Old
Med “Tears Getting Sober” låg Victoria bra till för att skrällvinna förra året. “Growing Up Is Getting Old” är inte riktigt lika sprakande, men fortfarande given i final och på topp-tio. Victoria är otroligt säker med sin spröda röst.
. - Finland, Blind Channel – Dark Side
Spänn fast er och gör er beredda på en rejäl energibomb i rutan. De unga finnarna i Blind Channel rockar hårt, men inte utan en riktigt poppig refräng. Det gör också att de borde sno en del rockröster från Italien, i en perfekt värld. Final lär det i alla fall bli utan problem.
. - Lettland, Samanta Tīna – The Moon Is Rising
Låten känns först lite udda och kräver lite tillvänjning. Lettlands Ava Max gör ett kaxigt nummer som förhoppningsvis kommer att övertyga nog för final. Men det vill till att det verkligen sitter perfekt i semifinalen.
. - Schweiz, Gjon’s Tears – Tout l’Univers
En av förhandsfavoriterna, oftast trea efter Malta och Frankrike, men har tappat något på slutet. Det är absolut en fin låt, men samtidigt seg och tråkig. Livenumret är också väldigt snygg, utan att någon gång kittla till på riktigt. Jag har mycket svårt att se “Tout l’Univers” överst på pallen när vi summerar Eurovision 2021, men givetvis går den vidare härifrån.
. - Danmark, Fyr Og Flamme – Øve Os På Hinanden
Den här klämkäcka schlagerduon hade varit lite skämmig redan på 80-talet och det verkar inte ens vara en parodi, utan fullaste allvar. Eller driver danskarna med oss på något för omvärlden obegripligt sätt? Låten suger, sången är sur. Det här ska inte kunna ta sig till final oavsett. Punkt.
.
Till final: San Marino, Grekland, Moldavien, Island, Serbien, Portugal, Bulgarien, Finland, Lettland och Schweiz.
Finalklara
- Frankrike, Barbara Pravi – Voilà
Den norske kommentatorn Jostein Pedersen tjatade alltid om sina franska ballader. Här får han fransk ballad så han storknar. Den är ack så tråkig de första fyra-fem gångerna, men sedan börjar den växa. Räcker det för att fånga publikröster, när Frankrike inte ens får värma upp i semifinal? Sannolikt en juryfavorit dock och ligger stabilt i topp tre på oddslistorna och i fanomrösningar.
. - Tyskland, Jendrik – I Don’t Feel Hate
Typiskt Tyskland. De bara kan inte ta det här på allvar. Jag hatar absolut inte Jendrik, jag är bara ledsen att han är här och befläckar Eurovision med sin äckligt klämkäcka och tokroliga rappakalja till låt. Jag vill bara ta hans ukulele och köra över den med en stridsvagn. Men hat, det känner jag ingalunda.
. - Italien, Måneskin – Zitti E Buoni
Den ligger stadigt i topp på oddslistorna och har sista veckan seglat om Malta som favorit till segern, men jag förstår inte grejen. All rock är inte fantastisk och även om det finns energi och attityd i framförandet är det ganska platt och tjatigt. Det mest uppseendeväckande är väl att bandnamnet är på danska. Men, bli alltså inte förvånade om det är Italien som får höja bucklan, för första gången sedan 1990!
. - Spanien, Blas Cantó – Voy A Quedarme
En “fin”, men total själlös och identitetslös ballad med en duktig men karaktärslös falsettsångare. Det blir inte Spaniens år – i år heller…
. - Nederländerna, Jeangu Macrooy – Birth of a New Age
Ingen vill vinna två gånger i rad. Men du vill samtidigt inte göra bort dig på hemmaplan. Det är en fin linje… Den här gospelpeppen på surinamesiska språket Sranan Tongo framkallar absolut inga känslor alls. Du noterar att den finns och sedan lever du vidare som om inget har hänt.
. - Storbritannien, James Newman – Embers
James Newman är årets stora förlorare. Han var storfavorit att ta hem segern förra året med sin majestätiska “My Last Breath” när tävlingen ställdes in. Han kunde alltså ha blivit Storbritanniens första segrare i Eurovision på 23 år (första pallplatsen på 18 år). I stället står han nu här igen, med en anonym r’n’b-låt som kommer att ge Storbritannien den sedvanliga placeringen någonstans mellan 20 och 26.