Jo, jag vet… Det är ett kvartal för sent. Det har varit influensa, OS, påsk och en massa annat som har kommit emellan varje försök att göra bokslut över musikåret 2017.
Mest av allt har jag faktiskt utforskat året retroaktivt och letat efter nyanser i det ganska hårdrocksdominerade lyssnandet. Jag har inte helt lyckats. Antingen suger populärmusiken för närvarande (Ed Sheeran är ju högst medioker som smörpoet) eller har jag inte grävt djupt nog. Här är i alla fall facit, enligt den enväldiga juryn, med mig som ordförande och enda medlem. (Obs! Endast en låt per artist!)
- Beast In Black – Blind and Frozen
Det är kanske inte den låt jag har spelat mest egentligen, men den som har störst hitfaktor. I en rättvis värld hade den här precis perfekt plastiga 80-talshyllningen toppat alla listor av värde. Album mot album får den förre Battle Beast-gitarristen Anton Kabanen spö av sina gamla bandkamrater, men låtmatchen tar han hem.
. - Hulkoff – Einherj
Ännu ett strålande exempel på hur du skriver ganska enkla låtar som sätter sig. Pär Hulkoff från Raubtier har visat sin förmåga igen, med det här lilla sidoprojektet med engelska texter om fornnordisk historia.
. - Brothers Of Metal – Yggdrasil
Ännu en metallåt med fornnordiskt tema. En slump, faktiskt. Lyssna på refrängen en gång och du är fast.
. - Arch Enemy – Reason to Believe
Efter tre ganska oetablerade band kommer veteranerna i Arch Enemy, som efter lång och trogen tjänst har tagit ett kliv upp i hierarkin med nya sångerskan Alissa White-Gluz. Här får hon briljera ytterligare med att växla mellan rensång och growl. Den här halvballaden slog i sista stund ut “The Eagle Flies Alone” som representant för albumet “Will to Power” på årets lista.
. - Tomas Andersson Wij – När solen färgar juninatten
Först på plats fem kommer den första icke-metallåten, och då är det en cover från “Så mycket bättre”. Även om Sven-Ingvars original är oslagbart gör Andersson Wij en fantastisk tolkning, som väl förtjänar sin plats här.
. - Alestorm – Fucked With an Anchor
Känsliga lyssnare varnas! Alestorm skräder inte med orden om vad de vill göra med en oidentifierad fiende. Inte sedan Accepts “Son of a Bitch” har någon lika övertygande och ingående satt ord på en misshaglig relation. Från årets album “No Grave But the Sea” hade nästan vilken låt som helst platsat här, inte minst titelspåret, “Alestorm” och “Rage of the Pentahook”.
. - Kreator – Lion With Eagle Wings
Årets albumtvåa “Gods of Violence” är så klart representerad här också. Det här är inte låten som har fått mest uppmärksamhet eller liveförtroende, men den jag fastnade först för.
. - Overkill – The Grinding Wheel
Ännu ett gäng veteraner som levererat en av sina bästa plattor under 2017. Här finns också ett gäng kandidater, som “Our Finest Hour”, “The Long Road” och “Red White and Blue”, men titelspåret har ytterligare en dimension.
. - Battle Beast – Beyond the Burning Skies
Battle Beast visade att de klarar att göra hits även utan sparkade Anton Kabanen. Nu var inte just den här låten vare sig etta eller två som videosingel, men väl värd att lyfta som representant för “Bringer of Pain”. Jag vill också passa på att nämna att även “Bastard Son of Odin”, titelspåret, “Lost in Wars” och bonusspåret “God of War” slår popdängorna “King for a Day” och “Familliar Hell” – om nu de sistnämnda skrämt bort potentiella lyssnare.
. - Kristian Kostov – Beautiful Mess
Bulgarien var även i år bland favoriterna i Eurovision Song Contest, men fick se sig rejält slagna av Portugal. Vinnarlåten blev aldrig någon personlig favorit, men den unge Kristian lever kvar i spellistan med den här vackra biten.
. - Anja Nissen – Where I Am
Ännu en låt från ESC, nämligen Danmarks bidrag. En klassisk 90-talsballad med en stark sångerska som har spelats flitigt här hemma.
. - Jon Henrik Fjällgren – En värld full av strider
Min favorit i Melodifestivalen kom inte i närheten av segern, men den jojkande samen från Colombia stack ut mycket mer än den stela Dressman-reklamen som den internationella juryn tyckte var typiskt svensk.
. - Ilinca – Yodel it!
Från jojk till joddel för oss till en av mina absoluta Eurovision-favoriter. Det här är så udda och glatt att du bara måste låta dig ryckas med!
. - Blanche – City Lights
Belgiskan var en av favoriterna inför tävlingen, men slutade fyra efter ganska darriga framträdanden. Men låten är stark och Blanches djupa röst unik.
. - Ensiferum – Don’t You Say
Åter till metal. Eller snarare folkmusik i metaltappning. Ensiferum har gjort ännu ett genomstarkt album, där låtar som “For Those About to Fight for Metal”, “Two Paths” och “Way of the Warrior” sticker ut. Men allra bäst är den här ovanligt rensjungna dängan.
. - Katy Perry – Chained to the Rhythm
En av blott två “topplilstelåtar” som tagit sig in på min lista. Och jag har verkligen skannat av de viktigaste listorna både när det gäller försäljning och streaming, samt frågat husets ungdom om råd.
. - Bonfire – Praying 4 A Miracle
Kanske 30 år för sent i omvärldens ögon, men den här klassiska pudelrockhiten har allt jag begär av en låt.
. - Deep Purple – All I Got Is You
Vem hade trott att gubbarna kring 70-strecket fortfarande hade så mycket känsla och originalitet i sig?
. - Zara Larsson – Only You
Den andra låten som även kan hittas på andra topplistor över året. Helt enkelt en stark poplåt med en duktig artist.
. - All For The King – Rules of Love
Ett ypperligt exempel på hur viktigt det är att inte slarva med refrängerna. Här får All For The King till en fullträff, som höjer både låten, debutskivan och årets låtlista.
. - Svenne Rubins – Alternativa fakta
Nog har de ännu en hel del sanningar kvar att leverera, med sina kluriga texter och sköna sound. Här en samhällsaktuell betraktelse.