Först tyckte jag att SVT:s utfrågare var ganska tuffa mot Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson i partiledarutfrågningen. Tonen var hätsk och Anna Hedenmo hade svårt att dölja sin “så får man ju inte tycka”-inställning. Jimmie pressades hårt med siffror som han inte hade en rimlig möjlighet att bemöta (i detta hade han helt rätt). Men vilka frågor fick han egentligen – och vilka fick han inte?

Varför var utgångspunkten nästan helt asylinvandring som en ekonomisk fråga? Inga följdfrågor på hur Sverigedemokraterna målar ut problem med invandring i sin retorik, långt bortom ekonomiska argument och det förvisso förkastliga “pensionärer mot invandrare”.

Frågorna om partimedlemmarnas tydliga problem att uppföra sig såväl på stan som i sociala medier rann också ut i sanden. Jimmie kunde bekvämt påstå att allt sådant togs omhand väl i partiet, långt innan det nådde honom. Verkligen?

Varför fick Jimmie bemöta ett uttalande från Fredrik Reinfeldt, där statsministern säger att partiet “stödjer sig på rasism”? Svaret är ju givet på förhand: “nej, jag håller inte med honom om att vi är rasister…” Är någon förvånad? I stället borde Jimmie naturligtvis ha ställts mot väggen om den “essens” som partiet hävdar skiljer människor åt och som gör att olika folkslag har olika förutsättningar att leva tillsammans.

Varför ägnades alls någon tid åt abortfrågan, som partiet inte ens själva framhåller? Det enda det gav var väl att KD förlorade ett par stödröster till förmån för SD, eftersom Jimmie gjorde sin absolut bästa insats i den sekvensen. I stället borde partiet ha fått lyfta sin andra profilfråga, brottsbekämpningen. Varför? Därför att anfall är bästa försvar. Det är ingen hemlighet att Jimmie och SD skyller i stort sett all grov kriminalitet på invandringen.  Det vore mycket intressant att höra honom utveckla vad han tror att det beror på.

Frågorna Jimmie aldrig fick:

Är han rädd för en “islamisering” av Sverige och vad baserar han i så fall detta på? Varför sprider han och hans parti en närmast ensidigt negativ bild av islam och står han bakom alla uttalanden från partiföreträdare om att inskränka religionsfriheten (ett exempel)?

Vad är det för biologisk “essens” som partiet talar om i sitt principprogram, som skulle skilja människor från olika delar av världen åt och hur yttrar sig dessa skillnader?

Miljön har visserligen en stor betydelse för individens utveckling och samspelar ofta med det biologiska arvet och den fria viljan. Det finns dock också en nedärvd essens hos varje människa som man inte kan undertrycka i hur hög utsträckning som helst utan att det får konsekvenser. Delar av denna essens är gemensam för de flesta människor och annat är unikt för vissa grupper av människor eller för den enskilde individen. (Sverigedemokraternas principprogram 2011, s. 8)

Varför gäller partiets “nolltolerans mot rasism, extremism och rättshaverism” bara lokalpolitiker ute i landets kommuner, och inte ledande personer i partitoppen som Kent Ekeroth, Jonas Åkerlund, Björn Söder och Richard Jomshof? För att inte tala om de notoriska klavertramparna Gustav Kasselstrand och Toralf Alfsson, som i och för sig petats från valblanketten…

Om han fortfarande ser mångkultur som ett hot och vad det i så fall är som gör att människor från olika kulturer bör leva åtskilda? Finns det kulturer som särskiljer sig när det gäller kriminalitet? I så fall vilka och varför? Vad skiljer i så fall den synen från rasism?

Varför inte fattiga romer ska “hjälpas på plats” utan motas med tiggeriförbud och inskränkt rörlighet för EU-medborgare?

Varför hälsar han sina väljare som “Sverigevänner”? Vilka i det här landet är inte Sverigevänner?

Om han någon gång, med tanke på allt motstånd partiet möter ute i landet, har funderat på vad det är som gör folk så upprörda? Är det bara “vänsterextremister” som duperas av “gammelmedia”?

Tycker han fortfarande att Avpixlat är en “viktig” sida som “lyfter fram sanningar”? Samarbetar partiet fortfarande med Dispatch International?

Nej, Jimmie, du kom lindrigt undan.