Nu känner sig den där polisen Springare missförstådd. Så här enkelt hade han kunnat undvika flera av missförstånden.

Själv ville han ju bara säga att det finns kriminella invandrare, inte att invandrare är kriminella. Och det är ju stor skillnad. Det förstnämnda är ett enda stort “duh” och det andra är förstås helt galet generaliserande, men det tänker jag inte älta vidare här. Det är information som du i alla händelser inte kan använda till något konstruktivt OM det inte är i syfte att genom riktade sociala insatser minska riskerna för rekrytering till organiserad kriminalitet, extremism eller missbruk i en särskilt utsatt grupp. Springare ger inga sådana förslag. Han verkar nöjd med att berätta “sanningen”.

Springare anser alltså att han är misstolkad och missförstådd, trots att han i nästa andetag skriver att han räknade med att bli just det. Inte av rasisterna och nationslisterna som tacksamt utnyttjar honom och överöser honom med stöd och kärlek då – den uppmärksamheten verkar han snarast tacksam och rent av imponerad över – utan av dem som försöker nyansera den ständigt pågående debatten om kriminella invandrare och med en dåres tålamod fortsätta påpeka att inte alla invandrare är kriminella. Trots att det är just vad Springare alltså också påstår sig vilja göra…

Det KAN vara så att problemet är att Springare helt enkelt är en usel skribent. Det är förlåtligt. Han är polis – inte författare, journalist eller kommunikatör. Han vill säga en sak, men uttrycker något helt annat. Men, Springare… när folk sedan läser vad det faktiskt står, är det inte deras fel att de missförstår skribentens intentioner, utan skribenten som får jobba på sitt sätt att uttrycka sig!

Åtta enkla tips till ovana skribenter

Här är några tips, till Springare och andra som vill nyansera debatten för att hitta konstruktiva lösningar, och inte hela tiden fastna i en metadiskussion om huruvida de har dunkla motiv eller inte:

1. Sätt rätt ton och undvik känsloladdade uttryck

Är “jag är så jävla trött” verkligen en bra inledning? Det är sällan det är givande att skriva viktiga saker under förhållanden som trötthet eller affekt. Det blir lätt fel. I alla händelser är det nog ingen bra inledning att erkänna det direkt. Det sätter tonen för all den påföljande tolkningen av texten. Någon som bara vill diskutera ett problem på ett sakligt sätt är inte “så jävla trött”. Den börjar mer i stil med “jag har tänkt på en sak…” eller “hur vore det om…”.

2. Förutsätt inte att folk vill missförstå och använd inte högerextrem retorik

Är det klokt att fortsätta med “det jag kommer att skriva nu är inte politiskt korrekt” om du nu inte vill leda folk att tro att du verkligen kommer att säga något kontroversiellt? Om du INTE vill ha den debatten, varför själv börja med att ta upp den, dessutom med lånad retorik från extremhögern? Varför förutsätta att folk ska missuppfatta, redan från början?

3. Lansera inte en konspirationsteori i första stycket

“Det jag nu kommer att torgföra till er alla skattebetalare är förbjudet att torgföra för oss statligt anställda. Det renderar utebliven karriär och utebliven individuell lön.”

Det finns givetvis inget sådant förbud. Tvärtom har vi en långtgående yttrandefrihet och meddelarfrihet som offentligt anställda i Sverige. Idag har dessutom ALLA möjlighet att torgföra sina åsikter offentligt, med möjlighet till närmast obegränsad spridning. Du behöver inte ens övertyga en journalist om att du har något att komma med. Det är bara att köra…

Om det finns informella repressalier inom poliskåren för den som är frispråkig är en helt annan sak. Osunt ledarskap är inte detsamma som förbud.

Risken med att lansera konspirationsteorier är förstås att du direkt lockar just personer med dunkla motiv att ta till sig av det du skriver. De som själva känner sig marginaliserade, utstötta och tystade (trots att de hörs hela tiden) känner snabbt igen sig i känslan.

4. Framställ inte dig själv som rebellen mot strömmen

Om du nu vill medverka till en bättre samhällsdiskussion, har du troligtvis inget behov av att framställa dig själv som den som “skiter i det, för jag ska ändå snart gå i pension”. Grattis, eller något, men fel tillfälle! Det bidrar till tonen som avgör hur din text ska tolkas.

5. Skjut inte vådaskott till höger och vänster

OM du vill starta en nyanserad debatt. Börja inte (vi är fortfarande i FÖRSTA stycket av Springares inlägg!) heller med att kalla Brottsförebyggande rådets systematiska kartläggningsarbete för “uppfattning” och redan i förhand stämpla eventuella opponenter som “vänstervridna”.

6. Ställ inte grupper mot varandra

En oerhört viktig sak att ha i åtanke för den som inte har dunkla motiv, men vill ge sig in i en kontroversiell fråga är att hålla sig undan situationer där du ställer olika grupper mot varandra. Springare springer rakt in i detta minfält, redan i sitt andra stycke. Som bäddat för tolkningar om att han faktiskt har dunkla motiv, alltså. Han drar helt oprovocerat upp pensionärer som går på knäna, kaos i skolan och sjukvården som ett “inferno”. Ja, “inferno”! Vad han grundar detta på är oklart. Det verkar vara “sanningar”, bara. Utan de nyanser som Springare säger sig vilja bidra med. Hur det sedan relaterar till det ämne han så småningom kommer till är än mer oklart och öppet för egna tolkningar.

“Alla vet varför, men ingen törs eller vill torgföra anledningen”, fortsätter Springare. Här kommer han återigen till undsättning, vår vite riddare i punkt 4. Som inte vill ha fokus på sig själv, men som är den enda som vågar säga det (som visserligen runt en fjärdedel av befolkningen säger varje dag på diverse sociala medier, men ändå).

7. Skriv inte obegripliga svador

Det kan höra ihop med att inte skriva i affekt eller under extrem trötthet (punkt 1), men läs åtminstone en gång igenom det du skrivit innan du trycker sänd. Är det begripligt vad du faktiskt menar? I värsta fall går det även att redigera i efterhand. (Jag har redan redigerat det här inlägget nio gånger, för att förtydliga och rätta till små missar.)
“p g a att Sverige alltid levt på myten om det präktiga ultimata samhället som har osinnliga resurser för att vara i framkant när det gäller att vara det enda politiskt korrekta alternativet i en dysfunktionell värld som slår knut på sig själv, genom destruktivt beteende i olika religioners namn.”

Ursäkta min ärlighet Peter, men det där är obegriplig svenska. Uppenbarligen var det några som ändå förstod, vilket säger mer om deras förmåga till läsförståelse och vilja att hitta stöd för sina egna uppfattningar än om din text.

8. Kom till saken

Nu har Springare avhandlat över halva sitt hyllade inlägg, utan att ha kommit till det han egentligen vill säga. Varför? Det viktigaste först!

Sedan följer alltså den uppräkning av brott, av fingerade utländska namn på gärningsmän och troliga ursprungsländer som Springare ville förmedla. Hur man ska handskas med sådana uppgifter och vad de kan användas till för konstruktiva lösningar är en annan fråga, men Springare har sannerligen bäddat för misstolkningar och missförstånd bara genom sitt sätt att skriva!