Deltävlingarna, som alltid utskällda och av skiftande kvalitet. Finalen, som alltid inte så dum ändå, när alla de bästa är samlade.
Continue reading Same, same men annorlunda (final i Melodifestivalen)
Springare är en usel skribent
Nu känner sig den där polisen Springare missförstådd. Så här enkelt hade han kunnat undvika flera av missförstånden.
Årets konserter 2016
Konsertåret 2016 hamnar rejält i skuggan av 2015. Det kretsade i stort sett kring tre festivalbesök: givna Sweden Rock Festival, nykomlingen Gefle Metal Festival och uppstickaren Helgeåfestivalen. Men den enda (!) klubbspelningen, Powerwolf på Pumpehuset i Köpenhamn, utmärker sig å andra sidan stort.
- Queen + Adam Lambert (Sweden Rock Festival)
Det var något sorts magiskt över den här aftonen. Det SKA inte gå att ersätta Freddie Mercury, ändå gjorde Adam Lambert det med stor stil, både sång- och attitydmässigt. Låtarna är det ju heller inget större fel på… - Powerwolf (Pumpehuset, Köpenhamn)
Trångt, svettigt, energiskt och mycket, mycket allsångsvänligt. Powerwolf ger alltid max och det blir alltid gensvar, vare sig det är på Wacken inför 20 000 eller några hundra på Pumpehuset. - Sabaton (Sweden Rock Festival)
Det skulle väl inte gå att överträffa Wacken-spelningen 2015 i bomber och granater? Jodå, det gick. Om Joakim Brodén blir mer energisk och hurtig på scenen impoderar han… - Twisted Sister (Sweden Rock Festival)
Dee Snider gör inget halvhjärtat. Det gör visserligen hans band, men det kan kvitta. Nu är det i alla händelser över. - Treat (Helgeåfestivalen)
Efter den genomsömnga spelningen på Sweden Rock 2013 hade jag begravt bandet (som självmant hotade med att lägga ner), men vilken nytändning! Hatten av! - Danko Jones (Sundspärlan)
Danko skiter i om strömmen går och inte ett ljud går ut. Han ryter vidare som om inget hade hänt. Rock! - Lordi (Sweden Rock Festival)
Finska plastmonster mitt på dagen i klaraste solljus. Det SKA inte bli bra – men det blev det! Välavvägd hitsamling, tajt och energiskt framförd. - Overkill (Gefle Metal Festival)
Bobby Blitz Ellsworth har inte åldrats en dag sedan jag första gången såg Overkill 2005. Han har både röst och fysik i behåll – och tvekar inte att använda båda. - Dark Tranquillity (Gefle Metal Festival)
Mikael Stanne gör aldrig bort sig och den här småsoliga aftonen blev riktigt mysig. - Eclipse (Helgeåfestivalen)
Armageddonize är en helgjuten skiva och en spelning baserat på den kan inte bli fel. Dock snäppet piggare här än på Sweden Rock. - Halestorm (Sweden Rock Festival)
Lzzy Hale var tydligen förkyld, men det märktes knappt. Lite för soligt, dock. - Sixx:AM (Sweden Rock Festival)
Kanske inte lika magiskt som förväntat, men riktigt bra ändå. - Raubtier (Helgeåfestivalen)
Lite mer show kanske jag hade velat ha, men energin var det som vanligt inget fel på. - Alphaville (Helgeåfestivalen)
Synt, mitt i alltihop. Marian Golds röst håller än. - Sportlov (Gefle Metal Festival)
Exklusivt, tajt, svettigt, humoristiskt och lagom mystiskt. - Gamma Ray (Sweden Rock Festival)
Gamla bekanta som var oväntat pigga den här gången, med sångförstärkning åt Krax-Kai. - Symphony X (Sweden Rock Festival)
Debut, äntligen. Och det gav viss mersmak. - Kreator (Gefle Metal Festival)
Inte en av de bättre spelningarna med Kreator. Mille frustade på tomgång. Men förstås på listan, fattas bara! - Dirkschneider (Sweden Rock Festival)
Lite sliten repertoar. Jag längtar tills U.D.O. är tillbaka. Men inte dåligt, förstås inte. - Civil War (Pumpehuset, Köpenhamn)
Väldige Nils Patrik Johansson fick knappt plats på scenen, men dominerade sin kvadratmeter stort. Nu får vi se hur det går utan honom… - Saxon (Lemmy 500, Ljungbyhed)
Motörhead-hyllningen blev ett antiklimax med bara tre låtar, men Saxons eget gig var som vanligt gediget och klassikerspäckat.
Årets låtar 2016
Normalt sett gillar jag inte begränsningar, men för mångfaldens skull fick det bli en låt per artist. Annars är reglerna enkla. Du ska ha gjort en låt som har det där lilla extra – en (potentiell) hit.
Bilder Gefle Metal Festival 2016
Stöd till individen för ett tryggare samhälle
Något som i synnerhet vissa grupperingar på högerkanten ofta missuppfattar – eller kanske låtsas inte förstå – är kommuners roll i arbetet mot till exempel våldsbejakande extremism och ungdomskriminalitet. Det är polisen, och i vissa fall säkerhetspolisen, som ansvarar för lag och ordning och domstolar som dömer ut straff. Kommunen, och då kanske i synnerhet socialtjänsten, ska ge stöd till individen.
.
Från Socialstyrelsens publikation, Våldsbejakande extremism – Stöd för socialtjänstens arbete med barn och unga vuxna:
Fokus för socialtjänsten är att stödja individen utifrån dennes särskilda behov och förhindra att han eller hon dras in i destruktiva miljöer. Alla de insatser som redovisas i detta material utgår från det perspektivet. Det är behoven som följer av de våldsamma handlingarna eller risken för sådana handlingar – inte åsikterna – som kan leda till insatser. För socialtjänsten handlar det om att skydda, stödja och hjälpa barn och unga vuxna, inte att hantera frågor om samhällets säkerhet. Det sistnämnda är ansvar som ligger hos andra aktörer och det pekar på vikten av samverkan.
.
Att det pågår arbete för att stödja individer på glid – samtidigt som lagen i andra ändan har sin gång – är alltså ingen motsättning. Framförallt inte någon politisk sådan. De som jobbar med detta har förstås individens bästa för ögonen, men också ett uppdrag från samhället att förebygga kriminalitet och extremism. Allt beteende går inte att förklara med socialt utanförskap, eller motverka med social inkludering och integration, men att jobba med detta har en påtaglig positiv effekt på samhällsnivå och sparar liv och lidande.
.
Eftersom effekterna av socialt arbete är långsiktiga och svårmätbara är det lätt att reflexmässigt skrika på fler poliser och hårdare domar, som kanske lindrar symptomen (eller i värsta fall bara det primitiva hämndbegäret) för stunden. Men om vi på sikt ska ha ett tryggt och fungerande samhälle, där alla känner sig delaktiga och tar ansvar är satsningar på socialt arbete minst lika viktigt.
Eurovision är död – länge leve Eurovision
Det är fantastiskt när du lyckas pricka in en Eurovision-vinnare, vare sig det är kärlek vid första lyssningen eller något som värker fram efter tungt analysarbete av all tillgänglig information. Men på sätt och vis är det ännu mer fantastiskt när du totalt bommar, inte bara vinnaren utan ett helt paradigmskifte. Nu blir det revival för smärtsam etno och hejdå svennepop! Jag gillar det.
Vi ser alla samma stjärnor – Final i Eurovision Song Contest
Här är den sedvanliga genomgången av samtliga finalbidrag, i tippad ordning.
Continue reading Vi ser alla samma stjärnor – Final i Eurovision Song Contest
Semifinalreflektioner från Eurovision Song Contest
Det blir aldrig riktigt som man har tänkt sig. Inte ens när man vis av erfarenhet utgår från att det inte kommer att bli som man har tänkt sig och tycker sig kompensera för det i förebyggande syfte.
Continue reading Semifinalreflektioner från Eurovision Song Contest
Av stjärnor, för stjärnor – Eurovision Song Contest 2016
Spontant känns startfältet i Eurovision Song Contest i Globen, Stockholm, aningen ljummare än förra året. Var är min Balkanballad? Var är humorn? Var är hatobjekten? Var är den givna vinnaren?
Continue reading Av stjärnor, för stjärnor – Eurovision Song Contest 2016