Ett år har passerat (med råge) och det är dags att blicka tillbaka på mina favoritlåtar igen. Som vanligt blir det en härlig blandning från visa via schlager och tuggummipop till melodiös dödsmetall.
I vanlig ordning dröjer jag lite på att släppa min årslista för låtar. Samma visa varje år. Jag gör listan och konstaterar att den i princip bara består av hårdrock och schlager. Inget däremellan. Så januari varje år har blivit en chans att lyssna ikapp mig lite på populärmusiken som toppat listorna under året och se om det finns några guldkorn där som jag missat. Det hinner ju sällan segla upp några kandidater som helt skåpar ut de låtar jag faktiskt lyssnat på under det gångna året, men en och annan tar sig in på listan.
Regeln för listan är en låt per artist. I år har jag dock frångått den lösa principen att låten i fråga ska ha släppts på ett album under 2021. Detta av den enkla anledningen att årets låt endast har släppts som “singel”, ganska långt före albumet med samma namn som kom ut först den 19 januari 2022. Det vore dock konstigt att vänta ytterligare ett år på att lista årets överlägset mest spelade låt för min del.
- Kissin’ Dynamite – Not the End of the Road
Förutom att vara den bästa rockpoplåten som någon gjort åtminstone sedan Bon Jovis “It’s My Life” är det en låt som i all sin pretentionslöshet faktiskt hjälpte mig ur en tung höst med sitt humörupplyftande budskap. - Thyrfing – Jordafärd
Tung hit har fått en ny innebörd. Den bästa viking metal-låten som Ensiferum inte har gjort. - Hulkoff – Till Valhall
Pär Hulkoff hamnade mitt i den politiska skottelden när Raubtiers trummis sambo blev minister. Vid sidan av detta hann han släppa ett riktigt vasst album med Hulkoff, där refrängen i “Till Valhall” knockar totalt. Annars är “Jörmungandr” en nästan lika potent kandidat. - Beast In Black – Moonlight Rendezvous
På en i övrigt ganska blek skiva sticker den 80-talspoppiga “Moonlight Rendezvous” ut rejält. Återigen: refrängen! - Rage – Travelling Through Time
Årets hårdrocksalbum ska givetvis vara representerat även här. Från den annars ruskigt jämnstarka “Resurrection Day” är det en låt som lyckas utmärka sig särskilt. - Dirkschneider & The Old Gang – Where the Angels Fly
Låten släpptes visserligen redan 2020 under U.D.O.-flagg, ihop med symfoniorkester. Då kom den (liksom resten av den skivan) inte alls till sin rätt. I gamla vänners lag når den däremot sin fulländning. - Wormwood – Overgrowth
Vad säger man? Grym bit ur den hårdare skolans arkiv. - Helloween – Fear of the Fallen
Originalet till power metal återförenades med de båda klassiska medlemmarna Kai Hansen och Michael Kiske och släppte en självbetitlad skiva som inte alls hade den där förväntade glansen. Men “Fear of the Fallen” ursäktar en del. - Scooter – Never Stop the Show
Jodå, jag lyssnar på annat än hårdrock. Eurotechno och happy hardcore-kungarna kan än och toppar en utsökt skiva med den här nära nog fulländade kompositionen. - Eisbrecher – Es lebe der Tod
Mer tyskt blir det här. Pampig industrimetalballad som fastnat i spelkön. - Miley Cyrus – Nothing Else Matters
Metallicas gamla örhänge har fått en välbehövlig uppfräschning med hjälp av Miley Cyrus helt makalösa röst och känsla. - Daniel Adams-Ray – Skotthål
Familjen tvingade mig att titta på Så mycket bättre, men den här textsatta versionen av Maxida Märaks jojk gjorde det faktiskt värt det. - Bloodbound – When Fate Is Calling
Ett ständigt underskattat band som trots en ganska snäv genre tycks ha en osviklig förmåga att skriva låtar som har det lilla extra. - Maja Francis – Anxious Angel
“How Are We Doing” var en annan stark kandidat från Majas efterlängtade debutalbum. - U.D.O. – Unbroken
Två låtar på listan för Udo Dirkschneider, vem hade kunnat tippa det? Svårare än så här behöver det inte vara. - Tribulation – Hour of the Wolf
“Where the Gloom Becomes Sound” är gedigen rakt igenom, men “Hour of the Wolf” sticker ut det där lilla extra. - KEiiNO – Monument
Året Eurovision-låt kom inte ens med i tävlingen, utan fick se sig slagen av Tix “Fallen Angel” i den norska finalen. Deras “Spirit in the Sky” drog hem publikrösterna 2019 och “Monument” hade sannolikt också placerat sig högt. - Måneskin – Zitti E Bouni
Som enskild låt – nej. Men deras framträdande på Eurovision dröp av svett och passion. Med det genomslag de fick på hela tävlingen, ett paradigmskifte mot att våga sticka ut och sjunga på sitt eget språk, var det en av årets viktigaste låtar. - Aephanemer – Strider
Kanske borde “A Dream of Wilderness” ha varit med på listan över årets hårdrocksalbum? En liten kompensation får bli att “Strider” tar en given plats på den här listan. - Seventh Crystal – Broken Mirror
En gammal hederlig rockballad kan ju nästan inte bli fel. Här blir den extremt rätt. - Nestor feat. Samantha Fox – Tomorrow
Nestor har nästlat sig in i 80-talsnostalgi så till den grad att de har gjort en duett med ikonen Samantha Fox. Och den är riktigt bra. - Agnes – Here Comes the Night
- Stefania – Last Dance
- Melissa Horn – Parklands
- Majestica – Glory of Christmas
- Eclipse – Twilight
- Jakob Hellman – När jag går in någonstans och känner mig utanför
- Orden Ogan – Let the Fire Rain
- Dotter – Little Tot
- Nocean – Who Is the Creature?
- Accept – The Undertaker
- Iron Maiden – Darkest Hour
- Sven-Ingvars – Röda trådens slut
- Feuerschwanz – Ultima Nocte
- Efendi – Mata Hari
- Alba August – Lights
- Sabaton – Christmas Truce
- Albatraoz – Raggarbil
- Blind Channel – Dark Side
- Molly Sandén – Nån annan nu
- Rhys – Cry Over Me
- Anna Soklic – Amen
- Powerwolf – Dancing With the Dead
- Jakob Samuel – End of Days
Lyssna på hela listan (och några till) på Spotify.