Egentligen kan det gå hur som helst (känns som om jag har skrivit det förut…). Det är väldigt jämnt (det också…). De som är favoriter har blivit det mer av en slump eller av politiska skäl, än av att de har överlägsna låtar. Det här kan lika gärna sluta som i Düsseldorf 2011 när de flesta satt som fågelholkar när Azerbaijan och Italien rodde hem röst efter röst…
Jag går på magkänsla och lite säkerhet. Sanna Nielsen är absolut kvalitet och tilltalar en väldigt bred publik i Eurovision-sammanhang. Sverige är ett betrott vinnarland. Jag kan heller inte låta bli att påverkas av omgivningens hyllningar till Conchita Wurst. Klart hon kommer högt, även om just jag inte begriper det. Det var rysligt jämnt i Melodifestivalen. Det lär bli rysligt jämnt här med.
1. Sverige, Sanna Nielsen – Undo
Sanna har sakta men säkert seglat upp bland favoriterna. Sveriges bidrag brukar ju göra det, men den här gången finns en realistisk segerchans. Sanna är säker och proffsig, ut i sina nyinhandlade svarta spetsar. Låten är en kvalitetsballad som sticker ut en aning. Framförandet är magnifikt. Det blir en ny strid in på mållinjen.
2. Österrike, Conchita Wurst – Rise Like a Phoenix
Conchita har varit en av de mest omskrivna deltagarna på förhand. På grund av sitt utseende. Själv hörde jag låten innan jag såg videon (och blev medveten om skäggiga damen-prylen) och avfärdade den snabbt som en bagatell. Jag var inte överdrivet förförd av sångrösten heller. Sedan dess har det hänt mycket och Conchita har blivit en ikon för HBTQ-rörelsen. Det ska inte förringas i det här sammanhanget, men räcker det? Framförandet i semifinalen höjde dock intrycket ett litet snäpp. Den är helt klart med.
3. Nederländerna, The Common Linnets – Calm After the Storm
Det är egentligen en klassisk, snyggt gjord poplåt med lätt countrystuk, som visade i semifinalen att den trots sin lågmäldhet kan sticka ut i Eurovision-formatet. Med stöd från jurygrupper och en mer finsmakande soffpublik kan det bära långt.
4. Armenien, Aram – Not Alone
Aram var länge storfavorit – av någon anledning. Visst, det kanske sticker ut en aning. Första halvan är bara seg. Andra halvan är mest gapig. Den tar sig efter lite nötande, men det hjälper så klart föga i det här formatet. Favoritskapet har svalnat betänkligt och jag tror att Aram får svårt att hänga med i den absoluta segerstriden.
5. Azerbaijan, Dilara Kazimova – Start a Fire
Rent och vackert, men snark vad trist. Det vill liksom inte ta sig. Vi vet dock hur det fungerar vid det här laget. Det enda man kan vara riktigt säker på numera är att oavsett vad Azerbaijan skickar hamnar de på topp fem.
6. Ukraina, Mariya Yaremchuk – Tick – Tock
En poprefräng som sätter sig direkt! Mariya seglade snabbt upp som en av de personliga favoriterna, men svalnade något i semifinalen. Svårt att sätta fingret på varför, men någon segervittring finns det inte över det här.
7. Rumänien, Paula Seling & OVI – Miracle
Paula Seling & OVI vad duon som helt oförtjänt hamnade trea 2010 med en låt klyschigare än popcorn på bio. Nu har de förvisso satsat mer på dansrytmer, men det är lika äckligt förutsägbart. Det värsta är att det kan bli en ny topplacering om det vill sig illa. Jag befarar det värsta, men håller tipset på en rimlig sjundeplatsnivå.
8. Norge, Carl Espen – Silent Storm
Det är lite segt i början, men vackert som en vårdag. Slutklämmen är magnifik. Det bör bli en plats på topp-tio, med lite jurystöd, men det här kan lika gärna helt gå soffpubliken förbi.
9. Schweiz, Sebalter – Hunter of Stars
Du blir glad av Sebalters visslande. Det är en bra start, som kan sluta lite var som helst, men troligen på topp-tio i det här lite deppiga finalfältet.
10. Ryssland, Tolmachevy Sisters – Shine
En superproffsig men rätt tråkig poplåt som nämns bland favoriterna här och där. Frågan är hur det politiska läget påverkar Rysslands chanser. Utvisslingen när de blev finalklara ger en fingervisning. Samtidigt bor det många ryssar i övriga östländer, så viss röstprocent är given.
11. Grekland, Freaky Fortune feat. RiskyKidd – Rise Up
En oändligt tjatig men funktionell danslåt med krydda av blåsinstrument. Den rycker med folk och bör gå hem i det balladbetonade fältet.
12. Polen, Donatan & Cleo – My Słowianie – We Are Slavic
Ojdå. Scenen översvämmas av smörkärnande folkdräktsurringningar och Cleo mässar att slaviska kvinnor är födda att använda sina former och sin heta charm. Lite sexistiskt, kan tyckas. Jag brukar normalt sett förespråka sång på det egna språket, men den här gör sig betydligt bättre på engelska än på polska. Den engelska refrängen kommer för sent här för att riktigt hinna fästa. En taktisk miss.
13. Slovenien, Tinkara Kovač – Round and Round
Tävlingens tjusigaste poplåt sätter sig direkt, men är totalt osynlig i förhandssnacket. Fortfarande min personliga favorit, men Tinkara ligger lååååångt ner i förhandstipsen. Det är obegripligt på sätt och vis. Om hon hade representerat ett “vinnarland” som Sverige, Danmark eller Azerbaijan hade hon varit storfavorit, men Slovenien har aldrig varit nära en riktig topplacering. Annars den låt som påminner mest om fjolårsvinnaren, vilket möjligen kan hållas till last.
14. Danmark, Basim – Cliche Love Song
Det ska vara glatt och medryckande, men är i själva verket gnälligt och irriterande… klyschigt. Tillhör favoriterna i de som alltid västvridna förhandstipsen, men jag har svårt att se en dansk dubbelseger i antågande. Jag hoppas att det här blir årets favoritfall.
15. Tyskland, Elaiza – Is It Right
Det gungar skönt och låten är retande kantig. Trots dragspel (alltid en fördel) kanske det inte räcker hela vägen, men kul att Tyskland är med igen efter ett par svaga år. En given placering i nedre mittfältet.
16. Storbritannien, Molly – Children of the Universe
Prickfri men anonym poplåt som här och där nämns bland favoriterna. Molly försöker få till inlevelse i sången, men bidraget har sina klara begränsningar. Det blir ett favoritfall på den.
17. Frankrike, TWIN TWIN – Moustache
Frankrike har gjort ansträngningar för att skärpa till sig i Eurovision på senare år. Men när det inte har gett förväntad utdelning kommer säkert som ett spammejl ett typiskt franskt långfinger i form av ett antibidrag som detta. Men, den har samtidigt ett medryckande beat som kan bli en Verka Serduchka i folks hjärtan med lite flyt. Kan hamna allt från tvåa till 22:a, men jag satsar försiktigt.
18. Italien, Emma – La Mia Città
En rockig, ösig låt som sätter lite nyans på startfältet. Tyvärr en genre som inte brukar lyckas särskilt väl i Eurovision. Refrängen är dessutom inte tillräckligt stark och frågetecken för Emmas liveröst, som vi vet för lite om. Den hade nog behövt växa i en semifinal.
19. Montenegro, Sergej Ćetković – Moj Svijet
Det här är det närmaste vi kommer en äkta Balkanballad i år. Den fungerar utmärkt, utan att sälla sig till de tidlösa klassikerna i genren. Faller mellan stolarna här bland alla andra ballader.
20. San Marino, Valentina Monetta – Maybe (Forse)
San Marinos enda(?) schlagersångerska Velentina Monetta ställer upp för tredje året i rad. Rekord i modern tid. Jag tyckte lite synd om henne förra året, när hon verkligen var värd att gå till final med den snygga ”Chrysalis (You’ll Be Flying)”. Det här är också bra, men finalavancemanget känns som lite kompensationsröstning bland Eurovision-fans (där Monetta har skaffat sig någon form av kultstatus).
21. Ungern, András Kállay-Saunders – Running
Det börjar ganska lovande med en smärtsam vers, men den lättviktiga upptemporefrängen saboterar hela pannkakan. Riktigt jobbigt blir det faktiskt.
22. Spanien, Ruth Lorenzo – Dancing in the Rain
En traditionellt pampig ballad. I sin genre snäppet under Sanna. Kan möjligen överraska och placera sig på övre halvan, men hamnar mer troligt i skymundan.
23. Finland, Softengine – Something Better
Poprock som sticker ut lite i årets fält, men knappast historiskt sett. Får vara nöjda med finalplatsen.
24. Island, Pollapönk – No Prejudice
Lite lustigt, minsann (med ett allvarligt budskap i botten). Island överraskade med sitt finalavancemang och kan möjligen plocka en placering eller två om tv-publiken är på humör och har telefonen i hugg, men det här spektaklet är förstås inget för toppstriden.
25. Vitryssland, Teo – Cheesecake
Ytterligare en av dessa irriterande låtar, som du vill förtränga för att de är så ostiga, men inte kan få ut ur huvudet. Finalavancemanget var en överraskning och det får nog räcka så.
26. Malta, Firelight – Coming Home
Gemytligt, men långt ifrån något som sticker ut. Det här glömmer publiken bort i samma stund som nästa akt rullar in på scenen.