Följ med på en oförglömlig resa med gula alienvargar, kärleksfulla veganer, serbiska feminister som hyllar Megan Markels hår, tunnhåriga rockers, tyskt Eminem-komplex, ångestfyllda män i fosterställning och albansk helikopterbanging. Det är dags för årets Eurovision!
Nej, det här är inget Eurovision-år som sticker ut. Men efter det sedvanliga nötandet av låtar lossnar det i sista stund, en vecka innan semifinalerna drar igång. Till slut har jag 16-17 låtar på min spellista, vilket är helt okej, men det är ändå få av dessa som jag känner mig riktigt taggad på. Det är också, likt förra året, ont om riktigt givna vinnarkandidater. Faktum är att Cornelia Jakobs fortfarande är min favorit till segern, av de alternativ som verkar stå till buds.
Återstår som alltid att se hur bidragen gör sig live när det gäller. Nu baserar sig mina omdömen på studioversioner, videor, akustiska liveversioner och korta klipp från repetitionerna.
Semifinal 1
(I startordning.)
🇦🇱 Albanien, Ronela Hajati – Sekret
Etno, alltid ett plus. Långt ifrån Albaniens starkaste bidrag i genren, men sticker ut i ett ganska svältfött startfält på just utstickare och växer med tiden. Framträdandet är kraftfullt, toppat med seriös helikopterbanging och distinkta “rrrrrraaaaa” från Ronela Hajati. En bra inledning, som sätter Eurovision-skåpet på plats. Finalplats är möjlig och rent av trolig.
🇱🇻 Lettland, Citi Zēni – Eat Your Salad
Varje år måste ha sina plojbidrag. En del bättre än andra… Detta jazzspexiga anthem för veganism kvalar in till de senare för min del. Saxofon må ha gett pluspoäng förr i tävlingen, men här kan den inte rädda salladen. Illa dolda obsceniteter i texten hjälper inte heller.
🇱🇹 Litauen, Monika Liu – Sentimentai
Om du redan har kommit på att du borde ha uträttat dina toalettbestyr innan sändningen är det här ett ypperligt tillfälle till pissepaus. “Sentimentai” är en Jazzsouldiskoballad som hade kunnat vara fransk andrasortering från 70-talet, absolut inget mer. Du missar inget.
🇨🇭 Schweiz, Marius Bear – Boys Do Cry
Budskapet är fint. Det är klart att killar ska visa känslor. Det här är faktiskt det första i en lång rad med bidrag med män med ångest och smärta, så så värst kontroversiellt verkar det inte vara längre. Men oj så tråkig låten är. En äkta insomnia-kurerare.
🇸🇮 Slovenien, LPS – Disko
Disko har aldrig varit min favoritgenre och den blir tyvärr sällan bättre av att komma från Balkan, om man får generalisera lite. LPS är ett gäng unga killar som stelt halvdansar runt en diskokula, sjungandes en låt som känns som en parodi på västerländsk 70-talsdisko.
🇺🇦 Ukraina, Kalush Orchestra – Stefania
Storfavorit bland spelare och spelbolag, på grund av Rysslands aggressionskrig förstås. Låten är en helt okej etnodänga – eller en lite mer sansad version av förra årets succé med Go_A, om du så vill. Flöjten och sången är prima. Kläderna är fräsigt folkdräktslika. Det som förstör helheten är det erbarmliga rappartiet, som ska representera det “moderna”.
🇧🇬 Bulgarien, Intelligent Music Project – Intention
När Måneskin vann förra året var det på en överlägsen rockattityd. Det finns inte ett spår av detta i Intelligent Music Project, som är ett gäng gubbar som rockar så där lagom “farligt”, för alla 50+ som minns Totos glansdagar och drömmer om nästa Dokken-släpp.
🇳🇱 Nederländerna, S10 – De Diepte
Ja, men här snackar vi. En snirklig popdänga på eget språk. Det gillar jag. Framförandet är avskalat och svalt, men helt rätt för låten. Stien den Hollander är en fullfjädrad artist och sångerska, trots sin unga ålder. Det kanske inte når hela vägen till seger, men här finns definitivt karaktär för en topp tio-placering.
🇲🇩 Moldavien, Zdob şi Zdub & Advahov Brothers – Trenulețul
Som vi har väntat och längtat. Zdob şi Zdub är tillbaka! Klassiska Eurovision-bidrag som “Boonika Bate Toba” (2005) och “So Lucky” (2011) glömmer man inte i första taget. Ingen lär bli besviken av “Trenulețul”, som innehåller precis rätt doser av fiol, dragspel, folklore och rock’n’roll. Tågresan mellan Chisinau och Bukarest är lite tjatig i längden kanske, men tre minuter är ju ändå bara tre minuter.
🇵🇹 Portugal, MARO – Saudade, Saudade
Ett av ovanligt många bidrag i år som helt enkelt är stillsamt tråkiga i det här sammanhanget, om än med viss konstnärlig kvalitet som ursäkt. Kan gå till final om jurygrupperna och prettoröstarna är på hugget, men ta för säkerhets skull chansen att bevittna valium-varianten av raketen, som är framträdandets höjdpunkt.
🇭🇷 Kroatien, Mia Dimšić – Guilty Pleasure
En synnerligen passande titel, emedan detta är min guilty pleasure i årets startfält. Den tippas inte komma någonstans överhuvudtaget, men jag fullkomligt älskar den från dag ett. En enkel, glad poplåt, med en fiffig, tudelad refräng. Helt klart värd ett bättre öde än det som väntar.
🇩🇰 Danmark, REDDI – The Show
Danmark är ytterligare ett land som har hakat på rocktrenden. Men inte heller den i övrigt alerta tjejgruppen Reddi har fått till Måneskin-attityden i sitt bidrag. Det är mjukt och slätstruket och går dig förmodligen helt förbi. Inte minst sedan halva låten ägnas åt ett väldigt utdraget “haha, trodde ni att det var en ballad?”-intro.
🇦🇹 Österrike, LUM!X feat. Pia Maria – Halo
Österrike skickar en duo som mixar 90-talets eurodisco med typisk skandinavisk Eurovision-pop à la Malta. Det är årets mest lättsmälta och medryckande bidrag, med en refräng som sitter direkt, men det är likaledes förutsägbart. Finalchans finns, men den är inte given.
🇮🇸 Island, Systur – Með Hækkandi Sól
De isländska systrarna är som en ljummen vind från Eurovisions minst framstående period i början på 90-talet. Det är helt enkelt för tamt och för enkelt för att fungera hemma i stugorna. Men ett varningens finger ändå för att den växer på dig och kan bli en juryfavorit!
🇬🇷 Grekland, Amanda Georgiadi Tenfjord – Die Together
Den tippas på topp tio, men är snarare en låt i mängden av ganska trist, melankolisk pop. Grekisk-norska Amanda Georgiadi Tenfjord är duktig och bör åtminstone ta sig till final komfortabelt. Håll ut, det ska strax bli roligare!
🇳🇴 Norge, Subwoolfer – Give That Wolf a Banana
Det här är bidraget som inte lämnar någon oberörd. Kärlek eller hat. I gula alienvargmasker skuttar Subwoolfer runt och hotar sluka mormödrar – om de inte får sig en banan till livs innan dess, vill säga. Helt bananas och samtidigt genialiskt i Ylvis-klass. Final, troligtvis. Och sedan? Möjligheterna är oändliga – för tittarröster.
🇦🇲 Armenien, Rosa Linn – Snap
Låten i sig är en femma, men inget vi inte har hört förut. Det är fluffig pop, som inte bjuder på några oväntade ryck. Framträdandet är till detta tamt, där Rosa Linn först sitter och plinkar gitarr och sedan rullar runt i ett vadderat rum, river tygstycken från väggarna, och ja… Här händer det inte mycket mer.
Till final: Albanien, Schweiz, Ukraina, Moldavien, Nederländerna, Portugal, Österrike, Island, Grekland och Norge.
Semifinal 2
(I startordning.)
🇫🇮 Finland, The Rasmus – Jezebel
The Rasmus var ett hyfsat stort namn på listorna på 00-talet. Det var ju ändå 15-20 år sedan nu och det märks. Det känns inte helt uppdaterat, så att säga. Det här är heller ingen ny “In the Shadows”, men “Jezebel” är en strömlinjeformad rocklåt som absolut sätter sig i det undermedvetna, vare sig du vill det eller inte. Det bör ändå räcka till en finalbiljett.
🇮🇱 Israel, Michael Ben David – I.M
Om Eric Saade och Danny Saucedo hade slagit sina kloka huvuden ihop hade det nog låtit ungefär så här, fast förhoppningsvis mycket bättre. För det här är slätstruken boypop, med alldeles för stort ego, som inte har i en final att göra.
🇷🇸 Serbien, Konstrakta – In Corpore Sano
Mycket udda har vi sett genom åren i Eurovision, så det ska till något alldeles särdeles för att få folk att höja på ögonbrynen numera. Konstrakta är nästan där, med den här uttryckslösa, närmast mekaniska hyllningen till Megan Markles lena hår. Bakom den märkliga texten döljer det sig dock någon form av samhällskritisk ironi mot skönhetsideal och hälsohets, så skratta inte bort den helt.
🇦🇿 Azerbaijan, Nadir Rustamli – Fade to Black
Ännu en man med smärta. Nadir ligger på en trappa och kvider i fosterställning, i ett försök att skapa dramatik i den här i grunden slätstrukna balladen. Stilmässigt finns det referenser att dra till “Arcade”, vinnaren från 2019, men kvaliteten är inte på den nivån. Dock har den en tendens att växa och kan mycket väl ta sig vidare.
🇬🇪 Georgien, Circus Mircus – Lock Me In
Ett stycke psykedelisk retropop någonstans mellan The Ark och Atomic Swing, kan det vara något? Det sticker absolut ut, inte mins visuellt, men låten är helt enkelt för usel för att kunna ha en chans att slå sig till final.
🇲🇹 Malta, Emma Muscat – I Am What I Am
Emma Muscats röst svajar rejält under repetitionerna och hon rör sig stelt. Låten är en Eurovision-pop på dussinet, skriven av bland annat Dino Medanhodzic, sambo med Dotter och medskyldig till “Bulletproof” och “Little Tot”. Förvänta er dock inte den kalibern här…
🇸🇲 San Marino, Achille Lauro – Stripper
Det mest pinsamma försöket till Måneskin-kopia kommer inte helt otippat från lilleputtenklaven San Marino. “Stripper” är en profillös punkrocklåt, som listar några klassiska hits i texten. Achille Lauro söker den attityd som “Zitti E Buoni” vann på. Men det går som bekant inte att vinna två gånger i rad med samma knep.
🇦🇺 Australien, Sheldon Riley – Not the Same
Ännu en man med smärta. Ingenting konstigt med det, som sagt, bara väldigt tråkigt och färglöst i det här sammanhanget och i konkurrens med många likalydande bidrag. Den inledningsvis maskerade Sheldon Riley har en stark röst och lär säkert skrapa ihop de röster som krävs för en final.
🇨🇾 Cypern, Andromache – Ela
“Ela” definierar Eurovision för mig. Den växer för varje lyssning och tillhör nu mina absoluta favoriter. Egentligen en typisk Medelhavs-Eurovision-poplåt, med lätta etnoinslag, men det handlar ju också om att ha en bra låt och göra den rättvisa. Noterbart är att låten har hela nio upphovspersoner, däribland svenskbekantingen Arash.
🇮🇪 Irland, Brooke – That’s Rich
Det här kommer inte att vara bidraget som bryter Irlands kräftgång i Eurovision. En slätstruken dussinpoplåt, med en dussinartist. Finalchanserna är näst intill obefintliga för Irland som redan nu har en finalplats på de senaste sju försöken. Alltså samma land som vann fyra gånger på fem år under 90-talet…
🇲🇰 Nordmakedonien, Andrea – Circles
Andrea har karisma och röst och kämpar frenetiskt för att göra den ganska modernt svårsmälta “Circles” relevant som tävlingsbidrag. Refrängen sticker inte ut nog för att utmana om finalbiljetterna. Hon har legat absolut sist på oddslistorna senaste veckan, men det finns definitivt sämre bidrag i årets startfält.
🇪🇪 Estland, Stefan – Hope
Stefan är lite hoppfullare än de flesta andra män i tävlingen och det smittar av sig. Den här countrypopen är kanske inte typiskt estnisk, vad jag vet, men likväl en snygg låt som särskiljer sig i konkurrensen för året. Frågan är bara om den effektfulla videon går att omsätta i ett liveframträdande som gör låten rättvisa?
🇷🇴 Rumänien, WRS – Llámame
En korsning av latino och den etnopop som dominerade i Eurovision från 2004 och ett tiotal år framåt. Samtidigt ett av de där bidragen som varken blir hackade eller malda, de bara är där och går antingen till final eller inte, lite slumpartat, men helt utan chans på topplacering.
🇵🇱 Polen, Ochman – River
Av de ångestfylla männen är Ochman min favorit. Det verkar för övrigt vara en åsikt som jag delar med fler, då han tippas ta en plats på topp-tio. Den melankoliska balladen påminner en del om Duncan Lawrence “Arcade” från 2019, blandat med lite Gjon’s Tears “Tout l’univers” från förra året. Men den växer och får sin egen karaktär.
🇲🇪 Montenegro, Vladana – Breathe
Närmare en Balkanballad än så här kommer vi dessvärre inte i år. Och då är det egentligen inte mycket till Balkanballad. Det saknas några uns dramatik, sorg och flöjter. Men stråkarna och vemodet är med och Vladana kan ändå sukta efter finalen med högt huvud.
🇧🇪 Belgien, Jérémie Makiese – Miss You
Jérémie Makiese är ytterligare en av de hjärtekrossade männen. Låten är en r’n’b-bagatell av den sort som det ligger tio av på varje topplista numera. Det finns faktiskt ingenting som gör att just “Miss You” skulle förtjäna en plats i sofftittarnas hjärtan.
🇸🇪 Sverige, Cornelia Jakobs – Hold Me Closer
För en gångs skull har Den Internationella Juryn sett till att bästa låten vann, över svenska folkets sämre smak och vetande. Cornelia Jakobs är med i slutracet, som en av tre huvudfavoriter ihop med Italien och Ukraina. Om juryn står henne bi även här kan det bli en klassisk svensk afton. Hon har ungefär samma slagläge som Måns Zelmerlöv – inte absolut favorit, men den som flest kan tänkas gilla lagom mycket. Låten är fenomenal, Cornelias röst är fenomenal. Det som fattas är ett framträdande som sticker ut. Men Duncan Lawrence (vad jag tjatar om honom…!) har ju visat att det inte alltid behövs.
🇨🇿 Tjeckien, We Are Domi – Lights Off
Det är samma koncept som Österrikes eurodisko/techno, fast riktigt, riktigt slätstruket. Tjatig refräng, sunkig sånginsats och slöa beats. Dags att släcka och krypa till kojs. Finalchanserna borde vara lika stora som att hitta en knappnål i Sahara.
Till final: Finland, Serbien, Azerbaijan, San Marino, Australien, Cypern, Rumänien, Polen, Belgien och Sverige.
Finalklara
🇮🇹 Italien, Mahmood & Blanco – Brividi
“Brividi” är kanske den största segerkandidaten, i konkurrens med Sverige och Ukraina. Jag har förtvivlat svårt för Mahmoods nasalt gnälliga sång och den sega låten tilltalar mig inte heller. Blanco räddar upp lite när han kommer in, men jag hoppas verkligen att vi får se en blågul seger i någon form.
🇫🇷 Frankrike, Alvan & Ahez – Fulenn
Av etnoinslagen i år har Frankrike skarp konkurrens av främst Ukraina, Moldavien och Albanien, som alla är bra. Om det här är så värst franskt är väl en annan femma, snarare speglar det landets mångkultur. Det talas inte så mycket om Frankrike i förhandssnacken, allas ögon är på Ukraina i den här genren. Men de kan nog smyga sig till en riktigt bra placering.
🇩🇪 Tyskland, Malik Harris – Rockstars
Varför har Tyskland så förtvivlat svårt att skicka något kvalitativt till Eurovision? Sedan segern med Lena 2010 har de sex gånger hamnat under topp-20, på tio försök. Det är där även Malik Harris kommer att hamna med den här intetsägande låten. Utan att vara dålig triggar den ingenting, vare sig lust eller olust. Mest noterbart är det oblyga Eminem-rap-partiet i mitten.
🇪🇸 Spanien, Chanel – SloMo
Det är osedligt värre när Chanel juckar loss i “SloMo”, men hon har smugit upp till en av favoriterna i förhandssnacken. Låten har ett skönt beat och tar sig mer och mer. Chanel kan nog vara med och utmana den tippade topp-trion om någon av dem skulle ha en dålig dag. Men någon segerkandidat är hon inte.
🇬🇧 Storbritannien, Sam Ryder – Space Man
Finns det några som är sämre i Eurovision än Tyskland? Ja, Storbritannien! De senaste 20 åren har de kommit sist fem (5!) gånger och utanför topp-20 elva gånger, på 18 försök. Det är 25 år sedan Katrina and the Waves vann. Sam Ryder är helt okej, sjunger bra och sprallar på, men låten är anonymt trist. Att britterna som alltid bettar totalt insiktslöst på sig själva och alltid ligger i topp på oddslistorna är liksom inget att fästa sig vid.