Så här bra är låtarna i årets final i Melodifestivalen.

Ett par riktiga höjdare har redan åkt ut med badvattnet, som hade kunnat ge lite mer bredd till det här allvars- och balladtyngda fältet. Störst saknad har jag för Pagan Fury, som hade årets överlägset bästa låt i “Stormbringer”. Även Zeana feat. Anis Don Deminas “Mina bränder” hade tillfört lite fart och party här. Men är folket inte med på noterna får vi stå vårt kast.

Å andra sidan är jag innerligt tacksam över att vi slapp pensionärerna i år. Jag har inget emot vare sig Arja Saijonmaa, Jan Malmsjö eller Ann-Louise Hansson, men deras låtar är inte bara hopplöst utdaterade, utan även direkt dåliga. Kanske är det dags att införa Senior Eurovision Song Contest, så att vi slipper få dåligt samvete över åldersdiskriminering?

1. Jon Henrik Fjällgren – Norrsken (Goeksegh)
Jag gillade inte “Jag är fri” något vidare, men tyckte att “En värld full av strider” var värd att vinna. “Norrsken” lägger sig närmast den förstnämnda. Konceptet är grundmurat och en utstuderad samejojk skriven av Fredrik Kempe känns väl inte helt äkta.

2. Lisa Ajax – Torn
Lisa sätter verkligen låten klockrent med stark och säker röst. Det saknas dock något i refrängen för att bli en riktig vinnarlåt.

3. Mohombi – Hello
Den smög sig nästan obemärkt till final från den första deltävlingen och jag hade så när hunnit glömma bort hur den gick. När jag återupptog bekantskapen i skuggan av de följande deltävlingarna framstår den plötsligt som en tänkbar vinnare.

4. Lina Hedlund – Victorious
Refrängen är egentligen rätt klämkäck, men den här typen av “modern” tantschlager har vi hört till leda nu av Charlotte Perrelli och Jessica Andersson. Kanonmat i Eurovision – om den mot förmodan skulle nå dit.

5. Bishara – On My Own
Nu finns ju Junior Eurovision Song Contest, just för att undvika att vi får en massa söta tonåringar i den riktiga tävlingen som folk röstar på just bara för att de är duktiga för sin ålder. Vad gick snett? Bishara hade kanske vunnit JESC med den här låten, men här väger hans spröda pojkröst för lätt. Dessutom är låten avgrundstrist. Sämst i finalen.

6. Anna Bergendahl – Ashes to Ashes
Oj, vilken röstutveckling Anna har gått igenom sedan “It’s My Life”! Med ett betydligt mognare djup tar hon sig an en riktig växare till låt. Kanske var det rent av en fördel för Anna att få höras en gång till i Andra chansen.

7. Nano – Chasing Rivers
Den är inte lika stark som “Hold on”, men heller inte ofarlig. Nano har sina trogna sympatisörer sedan internationella juryn petade ned “Hold on” till förmån för Robin Bengtsson för ett par år sedan.

8. Hanna Ferm & Liamoo – Hold You
En smäktande fin duett, som dock är väldigt Azerbajdzjansk (det vill säga, svenskskriven oförargligt snygg popduett) i både låt och framförande, komplett med fläktande byggplast och allt. Dessutom slår det gnistor om duon Ferm och Liamoo. Det är synd att det starka partiet med “baby, don’t let me down…” kommer lite väl sent.

9. Malou Prytz – I Do Me
Jag skulle kunna ha samma invändning som mot Bishara, men Malou Prytz lider inte på samma sätt av sin ålder, utan låter mognare. Låten är nästan irriterande käck och har du hört den tre gånger är det kört…

10. John Lundvik – Too Late for Love
Lundvik är med i toppstriden i år igen. Det är en tjusig popgospellåt, rent av med potential att gå långt i Eurovision, men den där riktigt givna vinnarkänslan vill inte infinna sig när jag hör den.

11. Wiktoria – Not With Me
Wiktoria gör en gedigen insats och kan eventuellt haka på i toppen. Men nog har vi väl hört den här balladen förut? Inte direkt toppmaterial för Eurovision.

12. Arvingarna – I Do
Här trodde jag att Rebecka Karlsson var given, men tji… Det här är verkligen inte bra. Det kanske hade fungerat när Arvingarna var aktuella senast, på 90-talet. Då i brist på annat. Nu är den hopplöst chanslös.