Det har blivit dags för final i Eurovision Song Contest i Tel Aviv. Här kommer en komplett genomgång av låtarna, i tippad ordning.

Som vanligt har du missat något om du skippade semifinalerna. Armenien, Moldavien, Kroatien, Georgien och Ungern är inte längre med oss. I stället har vi fått in “den stora femman”, som i vanlig ordning sviktar i kvalitet på sina håll. Mest saknad är Roko från Kroatien, som gjorde ett riktigt vasst framträdande, men fick ge sig i den stenhårda semifinal 2.

Tyvärr kan jag inte utlova någon dramatik i kväll. Allt, precis allt, tyder på att Nederländerna kommer att dra ifrån tidigt och vinna komfortabelt. Jag kan inte se vem som ska kunna hota. Den enda tänkbara utmanaren, Ryssland, har dalat på oddslistan under veckan och det hade behövts det motsatta för att väcka liv i kampen. Australien har i stället seglat upp på andraplatsen, men de är sannolikt brutalt överskattade. Schweiz och Sverige är givna i toppen, men har inte riktigt hamnat i vinnarspår de heller.

Betygen från semifinalerna kvarstår i alla fall utom Slovenien, som stärkt sina skrällmöjligheter att knipa en plats på topp-tio. Serbien på topp-tio kan också vara något av önsketänkande, men allt handlar om trender. För 10-15 år sedan hade det varit givet för en Balkan-ballad av den kalibern.

Finaltips

1. Nederländerna, Duncan Laurence – Arcade
Storfavoriten i förhandssnacket. De senaste åren har jag blivit lika förvånad varje gång när jag kollar odds och fanomröstningar över vilken låt som dragit ifrån. “Arcade” är inget undantag, men efter lite nötning kan jag köpa att det är en bra bit. Däremot är framträdandet chockerande trist. Att den skulle vara totalt överlägsen är jag fortsatt tveksam till. Jag vill ha strid in på målsnöret.

2. Ryssland, Sergej Lazarev – Scream
Det är som vanligt pompa och ståt kring Rysslands bidrag, men senast slutade det i bittert favoritfall för Lazarev i Globen 2016. “Scream” är också bra och kanske den enda som på riktigt allvar kan utmana om segern. En dramatisk och tjusig popballad, men framträdandet är nästan för avancerat och Lazarev spelar över en aning.

3. Schweiz, Luca Hänni – She Got Me
En av förhandsfavoriterna och jag kan absolut hålla med om att det är en klämkäck bit. Den sticker också ut lite i årets ganska lågmälda och småsega startfält. Fantastiskt gensvar från publiken i semifinalen.

4. Sverige, John Lundvik – Too Late for Love
John Lundvik har icke-originaliteten emot sig, med många soulpoplåtar i fältet, men det här är ändå en av de bättre och bör kunna ro hem en framskjuten placering igen för Sverige. Men är inte scenframträdandet lite väl sparsmakat och dystert?

5. Italien, Mahmood – Soldi
Smågnällig och lätt tjatig soulpop, som av någon anledning är förhandstippad i den absolut toppen. Den tar sig något, men av de topptippade är det den jag fastnar minst för.

6. Frankrike, Bilal Hassani – Roi
Frankrike har varit helt överlägsna sina direktkvalificerade kollegor i “stora femman” de senaste åren, med Italien som enda utmanare. Även här står de för kvalitet och slagkraft. “Roi” är en typisk växare med fint budskap, som kan bli farlig i slutstriden, även om den fört en blygsam tillvaro i förhandstipsen.

7. Australien, Kate Miller-Heidke – Zero Gravity
Ovanligt vågat för att vara slätstrukenhetspopens nya försvarare Australien. Å ena sidan. Å andra sidan brukar inte diskoopera göra någon större succé i Eurovision. Fråga Malena Ernman… Faktiskt hade låten blivit bättre om de helt skippat den irriterande sopransången i refrängen. Obegripligt nog har den seglat upp i toppstriden på oddslistorna, men den är samtidigt långt ifrån någon fanfavorit.

8. Slovenien, Zala Kralj & Gašper Šantl – Sebi
En väldigt… försiktig låt; släpig, slö, närmast trött. Till detta ser Zala så sval och uttryckslös ut att man är rädd att hon ska somna på scenen. Ändå är den svår att få ut ur huvudet, på något märkligt sätt. Den är förvånansvärt efterhängsen och uppsökande. Skrällvarning.
 (+1)

9. Serbien, Nevena Božović – Kruna
“Kruna” är årets mest renodlade Balkan-ballad och jag gottar mig i det underbara vemodet och de smekande stråkarna. Den har även den goda smaken att dra på med lite tyngre instrument i den andra halvan. Det var länge sedan Balkan-balladerna hamnade högt upp i resultatlistorna nu, men jag hoppas envist på en revival.

10. Malta, Michela Pace – Chameleon
Refrängen kan inte riktigt matcha versen och bryggan, men det är en poplåt full av hitkrokar, som dessutom tar sig under de tre minuternas gång i takt med att refrängen försvinner bort. Behöver jag säga svenskskriven?

11. Azerbajdzjan, Chingiz – Truth
Ett av de bidrag John Lundvik måste bräda för att nå fram. Tjatig soulpop av senaste radiosnitt, som förvånansvärt nog är uppe på topp-tio i förhandstipsen.

12. Island, Hatari – Hatrið mun sigra
Vad hände här? Island skickar någon korsning mellan Rammstein, Kraftwerk och Pertti Kurikan Nimipäivät (Finlands punkare från 2015). Det enda vi med säkerhet kan konstatera är att det inte låter vackert. Men det artistiska nyskapandet är starkt och det sticker ut i massan. Det gav en finalbiljett och de kan fortsätta att dra in en och annan sympatiröst från Eurovision-fansen här också. Desto mer tunnsått lär det bli med jurystöd.

13. Cypern, Tamta – Replay
Efter förra årets succé satsar Cypern på en kopia. Lite fantasilöst och lite sämre, men ändå en bra (svenskskriven givetvis) poplåt. Det kan bli en fin placering i år med, men knappast segerjakt. Inte minst med tanke på att Tamta låtit allt annat än tonsäker på repetitionerna. Hon skärpte till sig något i semifinalen dock.

14. Albanien, Jonida Maliqi – Ktheju tokës
Suggestiv etno, i samma anda som Ukrainas vinnare Jamala 2016. Kvalitet är det absolut, och framträdandet är starkt. Men det är ändå närmast omöjligt att placera in Albanien i resultatlistan. Det kan bli allt från plats 5 till 25.

15. Grekland, Katerine Duska – Better Love
Katerine har en fantastisk röst, djup som en önskebrunn. Låten är det dessvärre inte mycket bevänt med. Den är väldigt o-grekisk och väldigt Benelux-skandinavisk. I en ganska svag semifinal blev det ändå finalbiljett, mycket tack vare ett ambitiöst scennummer.

16. Estland, Victor Crone – Storm
Den börjar som en soft countrylåt i samma andra som Nederländerna har skickat ett par gånger de senaste åren. Efter denna anspråkslösa början “exploderar” den i en discorefräng. Victor har inte riktigt rösten för att bära upp detta, men låten sätter sig alltför gärna.

17. Danmark, Leonora – Love Is Forever
En typisk kärleksschlager av det lillgamla stuket, med en utstuderad mix av språk. Den verkar banal de första gångerna, men den är trallig och växer sakta. Men vad är grejen med den stora stolen?

18. Norge, KEiiNO – Spirit in the Sky
Blandningen av Rednex, Jon Henrik Fjällgren och Alcazar är absolut unik. Om det är bra eller dåligt är nästan omöjligt att avgöra, men den här låten sätter sig!

19. Nordmakedonien, Tamara Todevska – Proud
Former Yoguslav Republic of Macedonia finns inte mer. Vi välkomnar i stället något överraskande Nordmakedonien till finalen. Budskapet i låten är fint, men i övrigt sjunker den in i scendekoren och försvinner som en grå massa.

20. Tjeckien, Lake Malawi – Friend of a Friend
Frenetiskt tjatig refräng. Ett riktigt hatobjekt, men å andra sidan har jag aldrig förstått mig på soulpop. Lake Malawi gav nu tjeckerna en sällsynt finalbiljett, men här borde det rimligen ta stopp.

21. Spanien, Miki – La venda
Den här fotbollsfiestan är förvisso det gladaste du kommer att få se och höra i år, men refrängen är för anonym för att den ska hinna sätta de avtryck den behöver göra på sina tre minuter i rampljuset.

22. Vitryssland, ZENA – Like It
Årets tjatigaste refräng, i hård konkurrens med Tjeckien. 17-åriga Zena kämpar för att få till sången till det bagatellartade popstycket och lyckades betydligt bättre när det väl gällde än under repetitionerna. Ändå lär det väga för lätt nu.

23. Israel, Kobi Marimi – Home
Som värdland gäller det som vanligt att ha ett värdigt bidrag för hemmapubliken, utan att riskera att vinna. Där har Israel lyckats lägga sig på precis rätt nivå. Den här balladen är inte dålig, men lagom småtråkig.

24. Storbritannien, Michael Rice – Bigger than Us
John Lundvik har varit med och skrivit en av sina värsta konkurrenter, åtminstone på pappret. När det väl gäller är det nog ingen tvekan om att Lundvik sparade den bästa låten till sig själv.

25.Tyskland, S!sters – Sister
Nej, det blir ingen succé för Tyskland i år heller. Låten har fragment som sticker ut, men de gapande “systrarna” mäktar inte ge den något liv.

26. San Marino, Serhat – Say Na Na Na
Serhat återvänder till tävlingen med årets mysighetsstund, så där som bara Eurovision kan åstadkomma. Tralligt, lätt vemodigt, dansant och behagligt. Och sannolikt så långt ifrån toppstriden det går att komma.