Eurovision-semifinalerna är underskattade. Det är där en seger byggs upp. Sedan semifinalsystemet infördes 2004 har det bara hänt vid två tillfällen att ett bidrag som är direktkvalificerat till final har gått hela vägen till seger: Helena Paparizou (Grekland) 2005 och Lena (Tyskland) 2010.

Det gäller att gå in i finalen med vind i seglen och fansens jubel ekande i huvudet. Det gör Sanna Nielsen och Conchita Wurst. Det gör inte Aram MP3. Det gör framförallt inte de ryska tvillingarna.

Det är en del politik i detta. Sanna har förstås fördel av närheten till grannlandet, med många tillresta svenskar på plats, precis som läget var för Emelie de Forrest förra året på andra sidan sundet. Conchita rider på stödet från den i sammanhanget mäktiga HBTQ-världen. Aram gjorde sig ovän med desamma genom att kommentera just Wurstskan. Tvillingarna är troligtvis lika oskyldiga till Rysslands statssanktionerade homofobi och krigshets i Ukraina som de ser ut, men får stå symbol för omvärldens missnöje med sitt olyckligt tajmade “message of love”.

Finfint gensvar fick också Nederländerna, Norge, Azerbaijan och (dessvärre) Rumänien. Någonstans i den sextetten (ihop med Sverige och Österrike) hittar vi topptrion.

Andra gick till final, men utan vinnarkänsla. Jublet var stort när San Marinos Valentina Monetta presenterades som finalklar. Det var nog mer av sympati efter två raka finalmissar. Sloveniens Tinkara gjorde allt rätt, men trots ett strålande nummer verkar fortfarande ingen ha lagt märke till henne… Sorgligt! Hon stärkte i alla fall sin ställning som min personliga favorit. Ukraina var en annan halvfavorit som egentligen inte gjorde något fel, men helt enkelt inte lämnade scenen med rätt aura av eufori. 

Största finalmissen är helt klart Israels Mia Finegold. Ett fullkomligt bländande framträdande, med tävlingens mäktigaste röst, hjälpte föga till att ta en finalplats i konkurrens med polska urringningar och vitryska ostkakor. Jag är också lite förvånad över Estlands miss, men kommer inte att sörja den på samma sätt.

Andra sjöng bort sig. Irlands hårresande falsksång kraschade en av fältets bättre låtar totalt. Makedoniens Tijara och Portugals Suzy var inte långt efter i tonsvårigheterna.

Sedan är det alltid lika svårt att placera in de sex finalklara i hierarkin, baserat på polerade videor, opolerade genrepsinspelningar och inrikesfinaler. Frankrike kan till exempel hamna allt från tvåa till 22:a. Jag ska finslipa på sluttipset…

Edit: Höll på att glömma den så viktiga statistiknoteringen. Jag tippade sju rätt i semi 1 och åtta i semi 2. Det får anses okej. Det bör kanske i ödmjukhetens namn nämnas att det är något färre startande länder i år än vanligt, så inte lika många bidrag missar final.