Jag trodde att botten var nådd 2021, men Melodifestivalen har visat upp nya djup i år, framförallt på bredden. Kvaliteten i deltävlingarna är i fritt fall och konkurrensen om finalplatserna har varit närmast obefintlig.

Så typiskt svenskt. Italien, Frankrike och Schweiz gör revolution i Eurovision genom att sjunga på sitt eget språk, med en låt skriven av artisten själv och satsa på framträdanden som känns konstnärligt äkta och genuina. Sverige har skygglapparna på och kör på i gamla vältrampade fotspår med småtråkig låtskrivarpop och välkoreograferade nummer. Vi har blivit det mest förutsägbara landet i Eurovision. Fattas bara att vi skickar Anders Bagge, för att han är en mysig gubbe. Men det finns hopp. Två, närmare bestämt.

Låtarna i startordning

1. Klara Hammarström – Run to the Hills
   Snillrikt med en titel som så kraftigt förknippas med en helt annan låt. Alldeles för strömlinjeformat  för att skina igenom i den stora mängden. Dock farligt mycket streamad inför finalen – i topp här ihop med Theoz. Kan bli en outsider.
   
2. Theoz – Som du vill
   Tjatig, javisst. Men lite mer än så ska man väl ändå kunna kräva av en schlager? En av de mest streamade låtarna i finalfältet och lär vara mäkta populär bland kidsen, men är förstås chanslös när Den Internationella Juryn fäller sin dom.
   
3. Anna Bergendahl – Higher Power
   Anna Bergendahl har kört samma låt och nummer nu tre starter i rad, i stadigt sämre version. “Higher Power” är inte alls dålig, men kommer inte att räcka till för någon plats på övre halvan.
   
4. John Lundvik – Änglavakt
   Precis som i princip alla tidigare vinnare som återvänder blir det aldrig riktigt detsamma. “Änglavakt” är fin, men försvinnande anonym. Nämns inte över huvud taget i förhandssnacket.
   
5. Tone Sekelius – My Way
   Det här är rent uselt. Värsta sortens tantschlager, som inte ens Charlotte Perrelli hade tagit i med tång. (Eller jo… det hade hon nog.) Lär inte dra många poäng från Den Internationella Juryn.
   
6. Anders Bagge – Bigger Than the Universe
   Snälla, snälla, snälla… Nej, nej nej! Anders Bagge är INTE Eurovision-material. Han får vara hur svenskt mysig som helst och sårbar i sin scenskräck. Allt det där försvinner direkt på en Eurovision-scen, där folket bara ser en trist gubbe med en låt som påminner oroväckande mycket om Storbritanniens jumboplacerade James Newman från förra året. Räkna med många tittarröster i åldrarna 30 och uppåt, men totaldiss från Den Internationella Juryn.
   
7. Robin Bengtsson – Innocent Love
   Ytterligare en ytterst blek skapelse med en tidigare vinnare som desperat vill hänga kvar tre minuter i rampljuset. Jag minns inte en ton efter tre-fyra lyssningar. Robin får förbereda sig på en jobbig kväll i gröna rummet.
   
8. Faith Kakembo – Freedom
   “Freedom” tagit sig in bland mina spellistebefordrade Melodifestivallåtar – ganska otippat, eftersom den egentligen inte är min normala kopp te. Det pratas dock förvånansvärt lite om Faith inför finalen. Kan ändå bli en favorit hos Den Internationella Juryn.
   
9. Liamoo – Bluffin
   Saade/Saucedo light. Inte dålig alls egentligen, men jag har förtvivlat svårt att minnas hur den ens går. Det går säkert hem i någon yngre åldersgrupp och Liamoo kan säkert också charma några damer i övre medelåldern. Mittfältsbidrag.
   
10. Cornelia Jakobs – Hold Me Closer
    Pampiga “Hold Me Closer” är egentligen överlägsen redan som låt, men när vi lägger till Cornelia Jakobs skönt raspiga röst på det blir den i det närmaste oslagbar. Åtminstone på pappret. Svenska folket – och inte minst Den Internationella Juryn – har överraskad förr. Ett frågetecken dock för ett ganska anonymt framträdande som inte gör låtens mäktighet rättvisa. Cornelia har chansen att ta revansch på Anders Bagge, som sågade henne i Idoljuryn – för 14 år sedan.
    
11. Cazzi Opeia – I Can’t Get Enough
    En lättsam poplåt som å ena sidan går rakt in, men också har förmågan att växa. Kan utmana om segern, trots omvägen i semifinal. Svagheten är refrängen, som inte riktigt motsvarar versernas verkshöjd. Kan bli en möjlig favorit hos Den Internationella Juryn.
    
12. Medina – In i dimman
    Glad och trallvänlig rappop, som är rent svår att få ur skallen, men givetvis ingenting som har ens en skugga av en chans att vinna med det nuvarande systemet med Den Internationella Juryns veto. Kan dock dra en och annan röst hos medelålders appröstare.
    

Tips

1. Cornelia Jakobs – Hold Me Closer
2. Cazzi Opeia – I Can’t Get Enough
3. Klara Hammarström – Run To The Hills
4. Anders Bagge – Bigger Than The Universe
5. Faith Kakembo – Freedom
6. Liamoo – Bluffin
7. Medina – In i dimman
8. Theoz – Som du vill
9. John Lundvik – Änglavakt
10. Anna Bergendahl – Higher Power
11. Tone Sekelius – My Way
12. Robin Bengtsson – Innocent Love

Låtarna som missade finalen

Här finns egentligen ingenting att redovisa. Kvaliteten var som sagt skrämmande svag, både i toppen och bredden. Noterbart är väl att både Lillayster och Lisa Miskovsky fick ge sig mot Theoz i semifinalen. Det var synd, men marginellt. Annars är det väl endast “Bananas” som skulle ha haft något att tillföra i den här finalen – lite tokighet.